Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

onsdag 11 januari 2012

Louie säsong 1

Helt plötsligt fick jag för mig att ordet säsong stavas sesong. Det är ju season på engelska och hela den baletten. Måste läsa mer på svenska så jag inte börjar anglifiera språket mer än jag behöver, det har redan drabbat mitt ordförråd.

Men det var inte det vi skulle prata om, det var ju Louie. Säsong 1 specifikt, för jag tar ner takten lite här och ser en säsong i taget. Vänta bara tills min lediga halvvecka är slut, fast det är den redan... vänta bara tills burkmaterialet från min lediga halvvecka är slut. Då kan ni räkna med avsnitt eller kanske någon enstaka film på sin höjd.

Men det var ju Louie jag skulle skriva om. Jag gillade Lucky Louie, Loius C.K.s tidigare sitcom. Den porträtterade Louis C.K. som en ganska misslyckad, arbetslös kille som det gick dåligt för och som svär mycket. Med en skitliten lägenhet. Inte som alla dessa misslyckade knegarkillar som äger ett stort hus av någon anledning. Här är det istället en variant på Seinfeldt där Jerry var måttligt lyckad komiker, Louie i serien är också måttligt lyckad. I alla fall i karriären. Ofta möter han folk som är "big fan" och han kan hyra in limousiner för att köra hem ungarna när en skolbuss får punktering i Harlem. Men han lyckas inte hitta ny kärlek, han vet inte riktigt vad han ska göra med sin tid när han inte har sina döttrar hemma hos sig, överlag är han vilse i livet.
Det är en bra grogrund för observationer. För att åter jämföra med Seinfeldt, eftersom båda serierna har stand-up som omslag till det vanliga sitcom-innehållet, så handlar Louie om hur sjuk omvärlden är. Seinfeldt hade många färgstarka och konstiga karaktärer, från Kramer och Soppnazisten till Elaine och Georges excentriska chefer, men Louie förlitar sig på vanliga människor. Typiska personer som frånskilda mammor, gamla tanter som tycker allt blivit för dyrt, förortskids som åker in till stan och stället till besvär. Sen sätter han ett ljus på hur sjuka de är.
Det finns bra crazykaraktärer, It's always sunny in Philadelphia, det finns bra invecklade historier, How I met your mother, och nu finns det bra observationshumor, Louie.
Och vill man ha crazy karaktärer så är Louies mindre kompetenta terapeut rätt konstig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar