Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

tisdag 10 januari 2012

Murdoch Mysteries säsong 1-4

Pitchen för Murdoch Mysteriesär väl ganska simpel: CSI runt sekelskiftet. Futuristiska manicker som automatiska telefonsvarare, mörkerglasögon och spårningen av telegrafsignaler är ett vanligt inslag när William Murdoch ska lösa mordfall i 1890-talets Toronto.
Men det är inte bara de steampunkiga inslagen som gör Murdoch så charmig. Det intressantaste är när sociala frågor kommer upp för diskussion. Den tidstypiska oskyldiga charmen i will-they-or-won't-they-relationen mellan Murdoch och rättsläkaren Dr Julia Ogden gör att klichén inte känns alls så tröttsam som den annars kunde gjort och den långsamma takten i relationen blir naturlig. Tyvärr så trappas det upp i säsong 4 och det tar bort något från porträttet av Murdoch som intelligent men samtidigt socialt klumpig.
Dr Ogdens situation som ensamstående, arbetande, utbildad kvinna sätter fingret på motsvarande karaktärers situation i moderna polisdramer. Samtidigt kan den explicita rasismen tillsammans med sexismen sätta fingret på modernt förtryck, i en historisk kontext. Att se hur långt vi kommit sedan dess visar också hur långt vi inte kommit. När Murdoch inte får en befodran baserat på sin religion, katolicism, så kan man känna igen tankegångar som idag går igen riktat mot andra religioner, men kanske inte lika uttalat.
Den visuella framställningen av Murdochs tankeprocesser är också väldigt snyggt gjord, när han stirrar på en svart tavla fylld med anteckningar eller en väg fullhängd med urklipp och foton så kommer scener som påminner starkt om rekonstruktionerna i CSI. Den visuella beskrivningen av insikterna är mycket mer tillfredställande än repliker för att förmedla detaljerna i brottet.
Men en av de saker som gör att jag verkligen gillar Murdoch Mysteries är trovärdigheten i att så få personer är inblandade i en utredning. När CSI-agenter förhör misstänkta eller funderar över psykologiska profiler så går de lite väl utanför sin arbetsbeskrivning, men samtidigt behövs små persongallerier för att behålla intresset. Om man introducerar för många personer blir det realistiskt, men inte intressant berättande. Man kan såklart lösa det med speciella superteam, som NCIS-teamet, men det kräver också brott på motsvarande nivå. Murdoch kan ensam, eller med hjälp av bara sin trogna sidekick Crabtree, göra allt från bevissamlande till förhör i ganska triviala brottsfall med trovärdighet från historisk kontext. Protokoll för hur en utredning ska gå till känns inte som de var så spikade då och den gammaldags förhörsmetoden att prygla fram ett erkännande, Jack Bauer-style, är modern i den tidsramen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar