Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

onsdag 25 januari 2012

Samuel Beckett - Happy Days.

Eftersom jag måste läsa igenom en rejäl hög med pjäser så tänkte jag: "Varför inte blogga om dem?" Så det blir dramaveckor ett tag nu.


Vi börjar med något som förmodligen är helt fel ställe att börja egentligen: Happy Days av Samuel Beckett. Det behövs kanske lite förkunskaper för att förstå hur lustigt det är att Beckett ska skriva om glada dagar. Han är ju ändå förmodligen mest känd för att ha lyckats beskriva känslan av att inget händer genom en pjäs där inget händer.

Happy Days är inte så olik Godot kan jag tycka. Det är inte mycket som händer, men ändå finns en tydlig utveckling i det att Winnie blir alltmer begraven i sanden. Just att var begraven i sanden för tankarna också till Play, där karaktärerna sitter i sina krukor. Men i Play så är det definitivt ingen utveckling, där varje dag i Godot är den andra lik så består Play exakt samma text spelad två gånger på rad. Slutet leder in i början. Men mer om det när vi kommer dit.

Happy Days är istället rätt duktig på att visa utveckling, men om det är några framsteg är svårt att säga. Nog för att Winnie håller humöret uppe, men hennes situation blir allt sämre. Vad betyder det? Har jorden gått under? Hur ska hon få tag på mer tandkräm?

Vilka är de lyckliga dagarna? Är det de minnen som Winnie har av svunna dagar eller är det de konstanta uppvaknanden som hon envisas med att uppfatta som positiva? Är någon av dem egenligen glada eller är det ohämmad optimism som gör att Winnie uppfattar dagarna som glada och minns med rosenskimmer?

Tack vare pirater som stjäl material från http://www.beckettonfilm.com/ kan jag hänvisa till en inspelning av pjäsen, för de som inte känner att det här med att läsa pjäser är så sjukt roligt:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar