Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

tisdag 24 januari 2012

Sherlock säsong 2

Säsong 2 höjer insatserna rätt rejält. Säsong 1 kastade ju in Moriarty i mixen direkt, i romaner och noveller är han väl med två gånger innan han och Sherlock dör, först för att göra honom till ett hot mot Sherlock och sedan för att realisera det hotet. Men säsong 2 tar den bollen och spelar högt med den.

Till att börja med så kommer min favoritkaraktär av bifigurerna, Irene Adler, in i historien. Men här är hon uppdaterad till en dominatrix som tagit komprometterande bilder i en väldigt besvärande situation, istället för bara ett foto av henne och personen ifråga tillsammans. Sex it up, som de säger. Men den väldigt självsäkra dominatrixen som utmanar huvudkaraktären har sin förlaga i en annan modern Sherlock Holmes - Lady Heather från CSI, där hon har samma relation till Gil Grissom. Just kopplingen till CSI blir explicit i ett avsnitt när Holmes refereras till som "CSI Baker Street".

En tydlig modernisering är att en nutida Holmes blir en stjärna i tidningar baserat på Watsons blogg. Medialandskapet är snabbare och mer vidsträckt. Men det är också något som får effekter och leder till stora förändringar i berättelserna, särskilt slutet. Jag gillar verkligen känslan av att författarna har tagit samma förutsättningar som Holmes-historierna och försökt spela ut dem i en modern värld. En av riskerna med Sherlock som jag såg var annars att det skulle vara en ganska trivial detektivserie med en massa referenser bara, ungefär som H.O.U.N.D.-projektet i Hounds of Baskerville, andra avsnittet.

Nu blir det sådär jobbigt med de korta brittiska säsongerna, det är bara tre avsnitt och vem orkar vänta? Jag vill ju veta nu hur det egentligen gick till där på slutet. Brittiska serier borde inte få ha cliffhangers.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar