Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

onsdag 29 februari 2012

Murdoch Mysteries säsong 5, avsnitt 1

Ibland ser man fram emot saker, samtidigt som man är rädd för dem. Själva förväntningen gör att man inte vill att det man ser fram emot ska hända för det kan aldrig bli så bra som man byggt upp det att bli. Till slut blir alla besvikelser en stor tyngd som gör en till cyniker och nostalgiker. Fast sen inser man att det mesta man tyckte var fantastiskt när man var liten egentligen var ganska dåligt. Sen kastar man ut TV:n och blir litteraturprofessor.

Säsongspremiären av Murdoch Mysteries var en sån där sak som jag såg fram emot, men förväntade mig att bli besviken av. Säsong 4 slutade på en så svårlöslig plats. Murdoch följde sitt samvete och förlorade sin Julia samtidigt som han bröt mot lagen han ständigt hyllar så mycket. Hur löser man ett sådant läge?

Det enda logiska är nog den lösning som är nuläge i början av säsong 5, att Murdoch drar till skogs. Stationschefen har ljugit om ett trasigt lås för att förklara bort händelserna i slutet på säsong 4 och Crabtree har blivit tillförordnad till Murdochs jobb. Sen börjar en orgie i allt det som jag gillar med Murdoch Mysteries. Vi har ett brott som löses genom primitiv högteknologi, Crabtree verkar faktiskt mer hightech än Murdoch - i alla fall när det gäller telefonnätet. Sen är det såklart en kvinnlig gäst som Murdoch delar en ömsesidig attraktion med, men det gör att han har svårt att lita på sin egen rättskänsla. Julia Ogden får vara kvinnosakskvinna och fast i tidens värderingar samtidigt. Och så slutligen så är det den historiska personen som deltar i Murdochs undersökning.

Det svåraste är att försöka få alla bitarna att falla på plats igen, efter att ha krossat tavlan så totalt i slutet på säsong 4. Men Crabtrees undersökning och resultatet därav visar hur svagt ett äktenskap kan vara och det kastar tvivel på Dr. Ogdens lyckliga giftermål. Ett nytt hinder placeras in och gör att den pinsamma och tafatta attraktionen från tidiga säsonger kan återkomma. Jag har stora förhoppningar på den unga kvinnliga assistenten, en slags Crabtree till Ogdens Murdoch. Jag tror att hon kan agera som en spegel för Ogden och visa henne hur hon lämnat sin kamp för rätten att vara praktiserande läkare och kvinna samtidigt. Genom att hon ifrågasätter sin nyfunna roll som någons hustru mer än sin egen person kan hon också ifrågasätta om det är rätt person hon är hustru till.

Även om jag är mycket nöjd med hur persongalleriet placerats tillbaka på sina platser, fast med nya problem - särskilt Murdochs brottande med sitt samvete och den nya polischefens misstro mot lögnerna som skyddar station 4 - så var själva brottsundersökningarna väldigt stressade. Två brott i samma avsnitt samtidigt som så mycket skulle hända för att ställa alla pjäser på sina nya platser funkade inte. Men det var inte det just det här avsnittet handlade om, det var mer drama än polisarbete. Om det inte varit för väntan på att få se dramats upplösning från förra säsongens cliffhanger hade jag nog blivit besviken, så jag är glad att jag gick in i det med höga förväntningar på relationer. Och jag blev faktiskt lite berörd av slutscenen - visst är det så att den man verkligen ska vara med, den personens närvaro kan man känna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar