Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

tisdag 20 mars 2012

Samuel Beckett - Slutspel

Eftersom jag måste läsa igenom en rejäl hög med pjäser så tänkte jag: "Varför inte blogga om dem?"



Beckett är skum. När man läser pjäserna och läser om vilka detaljer han verkligen brydde sig om så blir man lite förvirrad. Vad är det egentligen han försöker säga? Det är svårt att veta. Men han vill säga det på ett väldigt specifikt sätt.

För Slutspel, som i den tredje och avslutande fasen av ett schackparti, så var det viktigt att inredningen är ett litet rum med två små fönster. Det ska vara någon slags koja vid havet, som kanske inte ens är kvar utanför. De huvudsakliga två rollerna är varandras motpart, den ena kan inte stå och den andra kan inte sitta.

Det går att spekulera om det är så att världen utanför är förstörd. Men det är irrelevant som jag ser det. Jag tror det mesta Becketts pjäser utspelar sig i ett inre landskap. Därför är det så viktigt för honom att omgivningarna är korrekta. Det är symboler. Orsaken att de är så svåra att känna igen som symboler eller tolka tror jag kan vara att det är Becketts privata symboler, hur han ser på något. Däri ligger fascinationen som folk har för Beckett. Vi kan känna igen känslan utan att känna igen att det är det vi känner igen.

torsdag 8 mars 2012

Hustle 1x03

Till att börja med glömde jag ju nämna inledningen i förra avsnittet, där Dannys klantighet och brist på känsla för detaljer leder till att han sumpar en short con. Den ger ju också ytterligare karaktärisering av hur han än ganska grön.

Men i det tredje avsnittet så är det inte kunskap som är i fokus, utan moralkod. Även om gänget KAN stjäla en tavla från ett galleri så kommer de inte göra det, av rädsla för en "jinx". Något som de redan är drabbade av pga en missbedömning i hur rikt ett offer var från Ash och Albert. Så, vi får en historia där mycket fokus handlar om fifflarnas heder, förfalskarens brist på heder, och såklart så slutar det med att Mickey har en plan B som löser allt på slutet. Han har redan räknat ut vilka beslut folk kommer fatta, vilka som kommer försöka lura honom och att Danny redan förstått deras "grifters code".

Själva scammen är ganska intressant, att de försöker sig på att lura en riktig expert mest för att bevisa en poäng. Jag tror det här är första gången vi verkligen får se hur skickligt gänget skulle kunna stjäla eller råna, vilket kombinerat med fokuset på moral verkligen säljer in dem som hjältar i samma klass som senare t.ex. House. Den sortens personer som gör saker för att de kan, inte för att det är rätt, och har en personlig moralkod som gör att vi kan acceptera dem som hjältar.

Om jag minns rätt så kommer nästa avsnitt att vara mindre tematisk introduktion och mer av det standardschema som de sedan förlitar sig på. Men det var ett tag sen jag tittade på första säsongen.

tisdag 6 mars 2012

Hustle 1x02

Om slutet på förra avsnittet visade att protagonisterna alltid kommer ha vunnit, även om det ser ut som allt gått åt helvete så säger avsnitt två "förutom..." och visar oss att det är lite fara inblandat. Men kanske inte livsfara för huvudkaraktärerna, utom möjligen var sjätte avsnitt (avslutningarna av engelska säsonger).

Valet av vem som ska utsättas för detta våld för att föra fram budskapet är ganska oväntat. Om jag fick höra att avsnittet skulle börja med att en våldsam gangster spöar en i gänget för att han fuskat i poker skulle jag direkt tänka Danny Blue. Vi har redan sett honom vara lite av en fifflare, det skulle förstärka hans karaktär av oförsiktighet och hämndplotten skulle tydligt visa för honom att nu när han är en i gänget så är de på hans sida hela vägen hur dum han än är.

Men så är det Albert. Vad säger det egentligen? När den äldsta och mest erfarna medlemmen i gänget också gör sådana dumma misstag så förstärker det två saker:

  1. Vem som helst kan göra korkade, oförsiktiga saker av girighet eller för att söka kickar...
  2. ...utom Mickey, för han skulle haft en backup-plan. Vilket är varför han är ledare och inte Albert.
Men Mickeys extrema planerande får lite balans, ett tema som genomsyrar säsongen, av Dannys förmåga att improvisera. Något i hur Danny förstår den romantiska besatthet som gangsterbossen har vid klassisk film antyder också hur han kom in i bedrägeribranschen. Inte för att han är latare än han är smart och behövde pengar, utan för att han vill bli som Victor Lustig - mannen som sålde Eiffeltornet (två gånger). Det finns en ärelystnad där som kan bli hans fall. Albert visar ju på sjukhuset att han helt enkelt inte kan sluta bluffa, trots att det är det som fick honom på sjukhus från början. Ash och Stacie har vi inte sett något från än, och Mickey kommer alltid ha en plan B men kanske kan hans totala tillit till att någon av hans planer kommer fungera och han är smartare än motståndaren bli hans fall.


Min favoritdel med avsnittet? Hur först gänget och sedan Albert totalt scammar hela tiden han borde ligga i sjuksängen.

Som avslutning vill jag bara säga: Nej fisher. Jag bloggar inte åt andra. Jag bloggar för min egen skull.

måndag 5 mars 2012

Hustle 1x01

Okej, jag erkänner. Man kan säga att det är lite lazy writing att göra ett riff på The Sting. Men å andra sidan, om man börjar med något så oinspirerat så är det okej. Skulle Hustle göra ett riff på The Sting idag så skulle jag säga direkt "Okej, nu har författarna inga idéer längre." Men det är första avsnittet, så vad kan de säga med att göra något som så uppenbart (de erkänner ju själva att det är The Sting de kör, även om det inte är Big House) i det absolut första avsnittet?

Kan det vara så att de vill positionera sig som en serie som i princip följer på The Sting i att framställa smarta och mer eller mindre godhjärtade fifflare som hjältar mot "riktiga" kriminella. Jag tror det. Det handlar om att väldigt tidigt presentera för vem den här serien är, för de som tyckte att Redford var hjälten i The Sting. Det finns en definitiv moralisk grundlinje som man måste acceptera för att verkligen kunna tycka att det är okej att följa en grupp kriminella med vissa principer. Kan man köpa att det räcker med att följa vissa principer och vara smartare än "motståndaren" för att vara hjälte så finns det massor att hämta i Hustle men om man inte vill ha sina hjältar skurkaktiga utan samvetskval så kommer man inte hitta någonting där.

Formatet presenteras också, med den avslutande presentationen av vad som egentligen hände i B-planen. För det går ju aldrig som den plan som gås igenom i början. Det är alltid någon av karaktärerna som inte är med på hela planen, här är det Danny Blue, som sen får allt förklarat för sig och samtidigt får vi tittare se - som om vi inte redan räknat ut det - hur det hela gick till. Ibland har vi sett saker som folk gör men inte riktigt fått reda på hur det hör hemma i planen och inser först då att det är en viktig del i B-planen (som alltid finns där, kom ihåg det). Ibland är vi bara totalt förda bakom ljuset. Vill man ha en mysterieserie där man får alla bevisen och i slutet kan pussla ihop det under sista reklampausen så är det här inte det, men vilken serie är egentligen sån? Vi kan luras att tro att vi hade alla bevis men det är oftast så att vi inte fått någon viktig del förrens sista minuten. Hustle är i alla fall ärliga med att det är vad som pågår. Och har man pluggat på sina klassiska bedrägerier så kan man räkna ut vad de gjort baserat på vad för historiska källor de stulit materialet ifrån.

I alla fall, det är ett bra avsnitt, om än lite oinspirerat. Det absolut bästa med det är hur typiskt det är. Så ska ett pilotavsnitt vara. Det ska säga "Välkommen till serien, det här är menyn. Vi hoppas du vill bli stammis."