Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

onsdag 20 juni 2012

Ännu mer American Ninja Warrior

Regionfinal! Fett!


Lite trist att om man tittar på inledningen så får man ju se folk som tävlar i finalen. Mao kan man redan nu se några som kommer klara sig till Vegas. Men men, bara att inte titta för mycket så man inte får spoilers.

Kommentatorerna har visst solen i ögonen, kisar otroligt mycket. Regionfinalen är på NBC, men kvalen har varit på G4, så nu ska de gå igenom en recap av vad som hände.

Ett gäng misslyckanden, men nu kommer Grandpa Ninja! Susar fram genom de första hindren, men nu tar han en paus. Det viktiga är att klara, inte att det går fort. Kom igen nu gubbe! NEJ! Ut på väggen...

Fortfarande ingen som klarat sig till de nya hindren. Genomgång av de flashigaste killarna som ska tävla. Speedo tuxedo, "Rocket", "Frosti"... Mindre tävling och mer hype här i finalerna. Hoppas på att någon ska komma till Salmon Ladder snart, den verkar riktigt sjuk. En stång hängande i sneda steg som ska hoppas med.

David Money, pappan förlorat synen, byggt sin egen bana i trädgården. Ser bra ut. Tar sig vidare till Salmon Ladder. Klarar den. Sen ringarna, de har han visst inte byggt egna. Plask. Bummer. Reklampaus.

Under pausen har två ramlat på ringarna. En av dem voltade av, vad ska man tycka... Värdigt att styla sig ut men borde han inte ta ut sig helt istället?

Nu killen som ramlade på första hindret förra året. Susar fram. Hämnare, han tar i som fan. Something to prove helt klart. Kastar sig till Salmon Ladder, ringarna, helvete vad det går undan. Han hoppar nästan fram med ringarna. Klättring kvar bara, 3 min och växel. Ser till och med ut att ha energi kvar. Sjukt att en karl med vita tinningar (som i börjar tappa färgen i håret) har den staminan.

Nu hypas "Rocket". Före detta gladiator i American Gladiators, tidigare tävlande i japanska varianten. Kommentatorerna kommer in och förklarar vad tävlingen går ut på igen, antar att det betyder att en halvtimme gått och folk förväntas zappa förbi programmet. Ett par karlar har åkt ur i pausen. Hype av "Rocket" igen. Förmodligen kommer han gå vidare då. Annars blir det ett enormt antiklimax.

Där är han igång. Det går undan, laddar för varje hinder, ser lite ut som en gymnast som förbereder sig för en gren. Salmon Ladder, som han föll på förra året. Ringarna. Går ju bra. Bara klättra nätet, vilket borde vara lätt för en gladiator. Ser ut att bli 3 minuter och växel här också. Bästa tiden hittills.

Nu sitter folk och väntar på att åka ut. Ganska tattigt att folk sitter i numrerade stolar, känns som produktionsvärdena kunde vara lite högre. Så kommer rosa skjortan, exakt samma klipp som i kvalet. Hype hype hype. Känner att kvalen var intressantare, de handlade mer om tävling än om hype. Prat om femtå-skor, men han susar iaf igenom första hindren. Väggen däremot var inte så bra. Andra försöket går det, men nog ser han lite trött ut. Laxtrappan nudå. Funkar, ringarna krånglar lite men det går. Inte snabbaste killen, men än så länge räcker det att klara för att få en stol. 3e plats, långsammast. Men bara 3 hittills som klarat, så det är ganska bra chans att någon i andra halvan inte klarar och då är han klar för Las Vegas.

Börjar känna mig sådär otränad igen, de här pojkarna kan ju det här med klättring. AJ! Där sprang en rakt in i väggen istället för uppåt. Han klarar nog inte det här. Nej. NÄSTA! Onepiecen är på tur sen, men nu är det topphalvan som ska springa. Nästa som klarar balansbommen så åker nr 15 ut.

Japanska ingenjören nu, han trummar visst på fritiden. Det märks på ringarna, riktigt bra takt genom det hela. Det var nära på väggen, men han var smart och sprang på sidan av istället där det inte var lika fuktigt av tidigare tävlandes svett. Kanske var lite smarts där. Han kastar därmed ner Grandpa Ninja till 15e plats. Mao ingen gamling i finalen, med största sannolikhet... Åkte ut under reklampausen, surt antiklimax för Grandpa Ninja.

YouTube-stjärnan nu, parkour/free running. Susar verkligen fram, han väger ju typ ingenting. Senig och så, bär nog inte ett enda onödigt kilo, utom kanske på längden. Men det är nog ganska bra med tanke på hur mycket hopp det är. SJUKT på ringarna, glider fram på båda sidorna. Armstyrkan är slut, men nätet kan han använda benen också.2 och en halv minut nu, 3 och växel. Andra plats! Free running är grejjen här, det finns nog en anledning att de kallas "urban ninjas" ibland.

Återigen folk som sprungit i pausen, två som klarat och en på ringarna. Till och med de som klarade sig till laxtrappan är i riskzonen nu. Här kommer en karl som inte springer fort nog innan hoppet, når inte nätet. Ouch.Trumhinnan sprack. Det är inte helt enkelt att falla ner i vatten. De tävlande har inga särkerhetsgrejjer heller, inga hjälmar eller nackskydd. Oj, nu kommer "Frosti". Håller på att halka på vanliga golvet, kommentatorerna påminner om kondensfukten som bildas när solen går ner på stranden. Håller på att springa upp för väggen utan händerna nästan. Det går bra nu, kompis. Laxtrappan.Ringarna. AAAAJ! Skrevet tog i kanten! Fy satan.

Två kvar, David Money på 15e stolen. Speedo Tuxedo nu, men inte i sin Speedo. Tar nätet snyggt, det märks att han är stuntman och vet hur man håller in kroppsdelar så de inte fastnar.Uppför väggen. Laxtrappan nu, den är nasty men med kroppskontrollen borde han vara bra på det. Men han missar ena sidan, kompenserar och rätar upp sig från snett. Ringarna krånglar lite. Trötta händer men det går vägen. Bara att klättra upp så är han i Las Vegas.

En kvar som kan ta ledningen då, Money åker hem men Caine Sinclair får helt enkelt hoppas att sista tävlanden gör ett misstag och inte klarar sig lika långt som honom. Brent Steffensen behöver bara vara lika stark som på kvalet för att komma vidare. Otroligt mycket hypefilm. Halvminut för att klara trappan, väggen däremot kräver två försök, tre försök så klarar han det. Laxtrappan och ringarna går skitfort. Här har vi killen som glömde värma upp benen tror jag. Trots tre försök på väggen så har han tre minuter och växel. Vansinnigt.

Grymma tävlingar, grymma tävlande. Skulle dock helst vilja att man sparade hypen eller höll den separat, för som det är nu kan man gissa sig fram till vilka som går vidare på vilka som får mycket hype - varför slösa TV-tid på någon som kommer åka ut. Visserligen så låtsas programmet vara live, men det är uppenbart inspelat i förväg. När det bara är ett fåtal kvar så kan de väl köra hypen...

Och "Warrior"? Vadå? American Hinderbanelöpare borde det heta. Ingen del handlar ju om att kriga på något vis, de som faktiskt har kampsport eller liknande i grunden klarar sig ju inte lika bra som de som bara gör YouTube-filmer där de hoppar runt i någon park...

Typiskt sommarTV...

tisdag 19 juni 2012

Mer American Ninja Warrior

Recap av förra avsnittet, passar på att hämta en öl ut kylen. Hälften har sprungit, 10 har klarat. 30 snabbaste ska till final. Men det här avsnittet finns det bl.a. en som varit över till Japan 5 gånger redan. Det här med att dricka öl och titta på när andra anstränger sig är rätt gött.

Mer parkour-folk. Den  här killen verkar typ vara parkour också. Nej, det var han inte. Voltar för att styla och missar hoppet.

En 61-årig mormor som är poledancer och kampsportare. "Don't ask for a lighter load, ask for stronger shoulders." Verkar sakna lite spänst. Faller på brist på grepp. Men ändock en rejäl stålmormor.

Nu ytterligare en veteran, 2 försök i Japan. Pratar om sin son. Ungen springer en mindre hinderbana. Klarar banan och HOPPAR in i publiken för att fira med sina elever. Tränar visst folk att springa freerunning. Verkar vara det eller cirkusakrobat man ska vara för att klara ninjabanan.

Aj, nästa kille får en fot på målet men missar ändå. Snart får vi se "Grandpa Ninja", den äldsta tävlande någonsin. Måste alltså vara över 62, om de inte glömt stålmormorn. Bara 11 har klarat om kommentatorerna börjar prata om vad som händer om det inte finns 30 som klarat. Kan vi få tillbaks någon favorit kanske?

Jättelånga gubben som byggt en egen bana i trädgården nu, går fort. Längd verkar vara väldigt praktiskt. Kanske skulle vara någon krypa under-övning för att gynna de kortare. Orkar inte springa uppför väggen.

Nu kommer farfar. 53. De glömmer tanten mao. Uselt. Gubben ser iaf ut som Kareem Abdul-Jabbar. Hoppar rätt dåligt för någon som är så lång. Men jäklar vad gubben kan klättra. Paus. Andas. Sikta. Springer. Nästan. Andas. Sikta. Springer. Grepp! Klättrar! MÅL! Ingen bra tid men 53år gammal ska man inte vara i den formen! GRANDPA NINJA!

Cirkusclown! Najs! Jonglör egentligen. Cyklar till jobbet. Och balanserar sin cykel på hakan. Studsar fram. Känns som en kille som kan ha uthålligheten. Nee... ser mörkt ut.... hänger still... Vatten!

Under pausen har ett par killar med riktiga jobb och ett par stuntmän klarat banan. Nu ett far och son-team. Pappan misslyckas. De tränar parkour tillsammans, gött. Sonen har tränat i flera år men första året han har åldern inne för att tävla. Susar fram. Försöker slå pappan. Junior kan nog ta hem det här. Det gör han! Med bra tid och han stylar med en volt efteråt.

Nu kommer stuntmannen, han var visst vampyrens stuntman. Ser inte så lik ut, men det säger väl något om hur skickliga maskörerna och kamerafolket är. Värre kläder än Speedo tuxedon, en One Piece. Men han tar en bra tid ändå.

Stuntman, men skadad. Ojoj. Smäller i foten som var skadad också. Långsamt men ser bra ut. Långsam trappklättring. Så sent på dagen och så få som klarat så är det inte bråttom bara man klarar banan. Faller på foten. Lyckas inte springa på en dålig fot. Samlar sin qi. Men det räcker inte. Haltar iväg. Tänker på fotbolls-EM, här fejkar man att man inte är skadad istället.

7 platser kvar. Förhoppningsvis tas inte alla, så vi får ha kvar Grandpa Ninja. Gillar att så många har tillräcklig medvetenhet om omgivningen att märka när saker kommer bakifrån och nästan träffar dem.

Rosa tröjan kommer nu, tävlar för bröstcancer. Save the titties! Save the titties! Det går undan. Och han verkar ha bensin kvar i tanken på slutet.

Cheer Ninja, en cheerleadingtränare. Snabbt går det.
Avslutningsvis, femgångers veteranen Levi "the Legend". Stuntman för Jeremy Renner i nästa Bourne-film. Ölen är slut. Faller på första hindret. Satsar för hårt. Så går det!

26 som klarar, 4 som går vidare på snabb tid efter näst sista hindret. Undrar hur finalen går till...

måndag 18 juni 2012

American Ninja Warrior

Smaka på titeln: American Ninja Warrior. Det måste ju vara bra...

Avsnittet börjar med att introducera Mt. Midoriyama, den slutgiltiga utmaningen i tävlingen som för första gången skeppats från Japan till USA. För allt är såklart baserat på ett japanskt format, Sasuke, som G4 haft förhandstävlingar till tidigare år. Därför är det fjärde säsongen av American Ninja Warrior, men första säsongen som sänds på NBC istället för G4, om jag förstått detta rätt.

De tävlande som lyfts fram som särskilt intressanta är:

Brent Steffensen, tidigare tävlande i japanska utmaningen.

Jesse La Flair, free runner som blivit YouTube-kändis. (Han presenteras som utövare av parcour, men parcour handlar om att ta sig från punkt A till punkt B utan att låta saker stå i vägen och videon som visas slutar han på samma plats som han började, alltså Free Running.)

Luci Romberg, stuntkvinna. Vore kul att se någon kaxig karl få stryk av en tjej.

Första utmaningen är en hinderbana som ska tas på tid. Vinklade sidor som ska hoppas mellan, en stock man ska hålla fast i, en spinnande pinne att springa på. Efter ett tag är det en som klarar snurrpinnen, men missar hoppet för att få klättra i ett nät. Det verkar riktigt svårt.

Skådisen som spelade Peter i Narnia dyker upp, men kommer inte hela vägen. Men längst hittills, inte bara en kändisdeltagare mao.

Misstänker att de klippt in folk i en ordning som ska öka hur nära de kommer. Nästa att slå rekord är iaf en raketforskare. Geek power!

Akrobatkille härnäst. Första som tar snedstegen utan att stanna. Snyggt.

Förra årets snabbaste tid, skön kille. Först att ta hem skiten. Stylin'!

BÄSTA KLÄDERNA! Speedo tuxedo! Och killens jobb är att sätta eld på sig själv! Snabbare tid än "Frosti" som var förra årets. Och vart kan jag skaffa en Speedo tuxedo!? Gief!

Och nu kommer La Flair, YouTube-killen. Snabbt som FAEN. Gillart! Hoppsan, nu kommer det en cirkusakrobat från Vegas. Går hängtrappan som om det vore en vanlig trappa... jäklar. Akrobater är visst grejjen.

Reklampaus...

Evan "Rocket" Dollard, f.d. vinnare av American Gladiators och därmed också gladiator har visst sprungit under pausen. Coolt. Tjejen från innan kommer nu, förmodligen ramlar hon också på nätet.NEJ! Hon tar det. Jäklar.Men hennes längd är nog ett hinder på slutet. Japp... Där ramlade hon i vattnet. För långt att sträcka sig mellan trapporna. Kommentatorerna gör en grej av hur nära hon var och hur långt hon kom. Ganska skön inställning till tjejer i tävlingen, de väntar på den som ska klara men samtidigt är det inte många killar som klarar.

Nu kommer Steffensen, han har visst haft ett bråck. Ser ut som han tränat sig i form efter det, hoppar över steg i trappan och kastar sig uppför väggen istället för att springa. Sätter rekordtid. Damn!

10 personer som klarat, hälften har försökt. Nästa avsnitt ska några veteraner, och killen som gör varulvens stunts i Twilight, tävla. Måste se till att ha öl tills dess, det här programmet funkar inte utan öl. Och så kanske träna lite själv, blir att känna mig otroligt fet och slapp av att se de här pojkarna och flickorna.

torsdag 14 juni 2012

Animaniacs S1E4

Animaniacs bitches! United States, Canada. Mexico, Panama. Haiti, Jamaica, Peru!


Intro
Som blivit vanligt nu är det introlåt direkt, följt av en flykt. Denna gång i en clown-ballong.

Hooked on a ceiling
Ett avsnitt om Michelangelo, inte ninja-sköldpaddan, och målandet av Sixtinska kapellets tak. Man ska akta sig vad man ber om, han ber om hjälp och får Warnerbröderna.

Goodfeathers - the beginning
Vad som på ytan är en parodi på gangsterfilmer med duvor i rollerna är egentligen mer av en "Hjulben och Gråben". Duvorna ska få tag på en bagel mitt i gatan, de gör nya planer för hur det ska fungera, det misslyckas. Om och om igen. Med mycket våld som resultat, gärna från en bil eller ett tunnelbanetåg som kommer körandes i full karriär.


Wheel of morality
Återigen måste vi få veta vad avsnittet hade för moralkaka. Hjulet säger "Never ask what hot dogs are made of". Bara gör det inte.

Sightgag
Avslutningsvis får vi en "stum" sketch där Warnersyskonen plockar fram en stege ur en säck, alldeles för liten för att stegen ska få plats, och klättrar upp till vattentornet. När säkerhetsvakten ska klättra efter så sjunker såklart stegen ner i säcken. Klassiskt.

onsdag 13 juni 2012

Animaniacs S1E3

Tittar fortfarande igenom Animaniacs och bloggar om det.


Introlåten
Newsreel of the stars är borta, nu hoppar vi direkt till introlåten utan kallöppning. Fast mellan introt och första filmen får vi se hur Warnersyskonen flyr från vattentornet - i en lådbil.

HMS Yakko
Warnersyskonen leker med pirater, valar och komiska operor av Gilbert&Sullivan. Och en enorm harpun. Och en enorm kanon. Och en sång om komikens kanon.

Slappy goes walnuts
Slappy the squirrel och Skippy får sin första outing. Slappy är en skönt meta karaktär, en pensionerad cartoonstjärna från guldåldern. Sarkastisk och gammal. Tycker inte om nymodigheter som sockerflingor. Bryter fjärde väggen mycket och har genremedvetenhet som vapen mot sina fiender.
Meta. Roligt.

Yakko's Universe
En sådär positiv låt som ska lära barn något om universum. Som hur otroligt insignifikanta människor och jorden i stort är i det stora hela. Ingen Yakko's World precis...

tisdag 12 juni 2012

Animaniacs S1E2

Tänkte titta igenom Animaniacs igen. Och ska man göra det så kan man lika väl blogga om det.


Newsreel + Intro
Newsreelen som förklarar saker är kvar, liksom - såklart - introlåten.

Yakko's World
En klassiker. Låten som alla minns. Yakko sjunger världens alla länder. Man kunde kanske ha lärt sig något, om man kom ihåg något annat än de klatschiga melodin.


Cookies for Einstein
Warnerbröderna försöker hjälpa Warnersystern, Dot, att sälja kakor. I Österrike. Till Einstein. De försöker göra dealen bättre med fickfiskaren och hårmagneten, på köpet, ring nu! Det funkar inte. De råkar vinna ett nobelpris. Mest kul för TV-shop-parodin.

Win Big
Första Pinky & the Brain. Brain har en plan för att magnetisera alla växelpengar i hela världen, men först måste han använda sin robotdräkt för att ställa upp i Yup-Parody och vinna pengar. Roligast är när Brain säger som det är till folk, att han är en mus i en robotdräkt, att han ska ta över världen... och får bara "My fault for asking" som svar från alla. Och såklart:

"Are you pondering what I'm pondering, Pinky?"
"I think so Brain, but where are we going to get a duck and a hose at this hour."

Todays lesson
I god He-Man-tradition ska man såklart avsluta med att berätta vad avsnittets moralkaka var. På 80-talet var det pga regler om hur mycket moralbyggande innehåll ett avsnitt måste ha som man avslutade med en minut av att någon karaktär berättade att man inte ska leka med elden eller att man inte ska ljuga för poliser.
Här använder de dock "The Wheel of Morality" och kommer fram till att avsnittets moral var:
Om du inte lyckas första gången - skyll på dina föräldrar.
Jag gillar de här vansinniga moralkakorna. De parodierar något som verkligen förtjänar att parodieras, tanken att man lär sig något moraliskt av att titta på tecknade figurer som slår varandra i huvudet med enorma pennor.

måndag 11 juni 2012

Death Warrior

Lyssna på namnet. Death. Warrior. Dödskrigare! 80-talet ringde, de vill ha sina titlar tillbaka.

Det är otroligt hur tekniken har gått framåt. När filmtekniken kom så experimenterades det lite med ljud, lite med trickfilm, osv osv. Såhär hundra år senare så har studiosystemet fallit och experimenterandet är tillbaka. En finsk entusiasts sci-fi-rulle om nazister på månen går på bio. Vanliga hemmakameror kan filma i upplösningar som VHS-tittare på 80-talet skulle tro du ljuger om du berättade om. Vanliga hemdatorer kan redigera filmen och lägga in specialeffekter som faktiskt ser bra ut, om man vet vad man gör.

Kostnaden för att göra en film har gått ner. Så nu kommer de tillbaka. De billiga filmerna som mer går ut på att visa slagsmål och tuttar än story. Som har legitimt hårda pojkar i biroller för att få lite cred. Och som har produktionsvärden som en porrfilm. Som inte har råd med statister. Som inte har råd med en manusförfattare. Seriöst så är det mer story i Street Fighter II Turbo än i Death Warrior. Och det är en lik som borde fått vila.

Allt är ju uppbygg runt att tvinga fram fightscener. Emellan dem så levereras lite story medan någon visar tuttarna. Tror en enda tjej inte visade tuttarna i hela filmen och hon hade aldrig mer än underkläder på sig ändå. Det tacksammaste är att jag inser att HBO gjort rätt som inte visar fightscener i Game of thrones, fast de har en tendens att visa tuttar när någon ska prata länge. Men inte ens tuttar kan få mig intresserad av handlingen i den här filmen.

Fighterna då? De borde ju vara awesome med så många bra MMA-fighters. Problemet är att de gör inte MMA, de gör filmfight. Och de är inte duktiga filmfighters. Och jag tror inte de har stuntmän. Så allt är så stolpigt och styltat så man tror att det är en bakgårdsfilm från ett grabbgäng i högstadieåldern.

Det här är en film som tror att repliken "There is nothing like a maniac with a big fucking sword to ruin your fucking day." kan levereras helt kallt. Det är en sån replik som hör hemma i ironiska 90-talsfilmer med hjältar som klagar sig fram genom actionen. Och det är nog det bästa med filmen, att den försöker vara seriös när vi har sådant som A-team på biograferna. Om man inte kan vara originell så går 10-talet ut på att skämta om nostalgi. Kan de bara inse att de gör ruttna kampsportsfilmer för videomarknaden och börja driva med klichéer från Kickboxer eller American Ninja så kan de kanske hitta nått. Men nu har de gjort något i stil med Ninja Mission, en film man häcklar med polarna och en kasse öl.

Tyvärr kan jag inte bädda in trailern, men följ länken. Det är värt att se hur de försöker få folk att köpa DVDn istället för att bara spendera pengarna på en UFC-gala.
http://www.youtube.com/watch?v=gdXwsbNZa0g

Enligt Rotten Tomatoes har bara 14% av de som sett filmen gillat den. Frågan är hur många av de som inte gillade den som förväntade sig det och de som gillade den som gillade den för deras förväntningar var rätt. Dvs, hur många som hade en kasse öl och ett kompisgäng att se den med. Och häckla den.

(http://www.rottentomatoes.com/m/death_warrior/)

Animaniacs S1E1

Tänkte titta igenom Animaniacs igen. Och ska man göra det så kan man lika väl blogga om det.


Newsreel of the stars
Avsnitt ett börjar med en "newsreel", ett nyhetsprogram från biograferna innan televisionen kom, som berättar om hur WB försökte skapa nya cartoonstjärnor. De blev för bra, för tokiga, för zany! Deras filmer var så absurda att de låstes in i valvet och de själva låstes in i vattentornet. Tills de kom ut!

Introlåten
Newsreelen var en "cold open", så introlåten kommer efter den. Det är nog den låt från barndomens tecknat som satt sig mest på hjärnan (efter "Log" från Ren & Stimpy). Inte mycket att säga om den, förutom:


De-Zanitized
Huvudsketchen i avsnittet, en introduktion till Warner-bröderna (och Warner-systern) som berättas genom en framing device där Dr Skratchandsniff - syskonens pe-sykiatriker - själv ligger på analyssoffan. Vem som analyserar honom är såklart den stora payoffen, men det börjar med bra karikatyrer på gamla skådespelare och fortsätter med en analyssession som i princip är en Bröderna Marx-hyllning. "This isn't a joke, it's a visual gag." Hög laughs-per-minute.

The Monkey Song
En skön liten låt, presenterar lite bikaraktärer i förbigående och fortsätter temat hur Doktorn förlorar förståndet på Warner-bröderna.

Nighty night toon
Kvällsdikt som presenterar alla bifigurer. Jag tror den ska vara i stilen hos Dr Seuss, men eftersom hans ordvrängeri av engelska språket inte är så populärt på svenska marknaden så har jag inte varit i kontakt med honom tillräckligt för att bedöma det.

lördag 2 juni 2012

World War Hulk

Det som drog mig in i att läsa Planet Hulk var att jag uppskattade tanken på att läsa en Marvelhistoria utan att behöva läsa 8 olika pågående serier för att få hela historien, där en eller två bara har en cameo eller förklarar något som hände mellan paneler i en annan serie och inte betyder något. Inspirerad av den ikoniska lättheten med vilken The Avengers lyckas berätta sin historia utan att kräva att man sett alla de olika karaktärernas tidigare filmer eller minns att Hawkeye var med i Thor.

World War Hulk kliver av det tåget, in i sommarcrossover. Och det är det som sänker allt. När man läser en av böckerna kan man få totalt deja vu, till och med teckningarna är samma. Skulle jag ha köpt pågående böcker och insett att jag fått samma historia inte ens från olika perspektiv, som man man vänta sig med Frontline, utan med samma teckningar så skulle det blivit Halken Smash!

Berättelsen är också utspridd på ett ganska wierd sätt. Visst är det kul att se Punisher slåss mot en av insektsvarelserna som gett sig ut på egen hand, men att vissa brutit med Kung Miek nämns inte någon annan stans. Hur Scorpion får sitt anti-hulk-vapen berättas som en backup till Heroes for Hire, som också är den enda boken som berättar om Brood och Mieks plan. Frontline är ganska intressant, eftersom den berättar samma historia i ett annat tempo och från ett annat perspektiv men det känns lite redundant och det är också enda stället man får veta att Arch-E dött. Det känns lite som att redaktörerna delat upp saker mellan sig, huvudstoryn delats ut till författarna och de försöker knyta in genom att droppa repliker från den men inte vill trampa varandra på tårna.

Sånna här stora crossovers funkar bättre för DC tycker jag, för de har Metropolis och Gotham, Central, Keystone.. ja, alla hjältar har sin egen i princip. När de ska samlas så kan det vara för att en utomjordisk flotta hotar Metropolis och alla kommer till Stålmannens hjälp, det kan vara för att Gotham blivit krossat av en jordbävning och alla hjälper Batman med uppstädningen. Men om någon inte ska knyta in i crossovern så kan de slippa. Sen har DC förvaltat det ganska dåligt, eftersom de ständigt ska göra allt så himla kosmiskt och starta om allt.

Men de har inte samma problem som Marvel, om man evakuerar New York, så kommer det betyda att alla hjältar påverkas (utom Hulken, normalt...) eftersom de hänger där. Vad händer med Spindelmannen? Han är med i bakgrunden på en fight, men hans bok var inte tie-in. Hoppade de framåt? Handlade hans bok under tiden om vad som hände före och sedan efter? Jag vet inte, men det känns som så här kosmiska händelser påverkar Marvel-världen alldeles för lite, eftersom de håller sig till det faktiska New York, med några extra skyskrapor. Visst är det kul att se superskurkbaren från "Planet (without a) Hulk", men det känns mindre trovärdigt när den ska finnas i ett fiktivt New York som fungerar som New York gör än om den finns i Gotham eller Metropolis, där helt andra regler gäller.

Marvel har alltid varit bra på kosmiskt hulabaloo och på streetlevel-hjältar, men när kosmiskt hulabaloo ska drabba streetlevelhjältarna så blir det lite knepigt. Det visar på deras bredd, men också hur svårt de har att få det att funka i mitten. Nu skulle de flesta väl hävda att Spindelmannen är ett exempel på när det funkar i mitten, men jag tycker inte han funkar så särdeles bra. Secret Wars funkade för att de hände off-world och alla böcker berättade "under tiden" eller hoppade till efteråt. Planet Hulk funkade för att den hände off-world medan Civil War skulle påverka alla hjältar i hela världen. Men det känns som World War Hulk bara funkade i sina egna specialare och Incredible Hulk (som blev Incredible Hercules, ett bra val då jag antar folk skulle vara utbrända på Hulken ett tag) medan de andra titlarna känns begränsade. De har fått veta vad de ska skriva, men Marvels stora framgång kom ju när de inte hade en aning om vad de skulle skriva, förrens efter de sett teckningarna. Den metoden gav inte så superbra text, men action och allt hölls ihop av att en enda person gjorde författandet. (Vilket förmodligen är en orsak till kvaliteten...)

Svajigt. Tung action. Mycket folk som inte är någon jag hört om. Folk som har fått nya personligheter sedan sist jag läste dem. Men när det handlade om Hulk och hans Warbound, förutom Brood som flipflopade personlighet fast på ett ganska logiskt sätt, så var det action och följde ordentligt på Planet Hulk. Och Frontline var intressant, Marvels möter Gotham Central möter Transmetropolitan.

fredag 1 juni 2012

Planet Hulk

Efter mycket om och men (och 6 år) har jag äntligen fått tummen ur och läst Planet Hulk. Jag måste erkänna att jag är fruktansvärt avtänd på Marvels "summer events" som House of M, Civil War osv. Det gjorde att jag inte ville ge mig på Planet Hulk för det verkade för drygt att läsa tusen böcker för att få en bit info som man inte förstår hur den hänger ihop förrens långt senare.

Men när jag väl insåg att det var Incredible Hulk, och lite She-Hulk, som hade hela historien så ändrade jag mig. Från att ha varit en av deras tröttsamma "du måste läsa den här skitboken för att fatta den bra"-events så blev det mer en ikonisk historia avgränsad i tid och rum. Typ som bra Elseworlds eller tidig Ultimate Marvel, innan Ultimate blev ännu svårare att följa än 616.

Okej. Vad har vi här då? Hulken stampar på genom en stad som vanligt, Bruce Banner kommer på att han ska flytta till Alaska. Fiska lite med grizzlybjörnar och hamna i ett barslagsmål som det andra gänget aldrig räknat med att de skulle förlora. Men det visar sig att det fåtal människor han umgås med där ute är S.H.I.E.L.D.-agenter. Nick Fury (eller, ska det visa sig, en LMD av Fury. Såklart.) vill att han ska ut och kicka en rymdsatellits rumpa.

Hulk Smash! i rymden men när han ska tillbaka till jorden så visar det sig att Tony Stark, Stephen Strange, Reed Richards och Black Bolt bestämt att han inte får komma tillbaka. De ska skicka honom till en fin liten planet, typ Alaska, så han kan chilla resten av livet och få vara i fred. MEN såklart så ramlar skytteln genom ett maskhål till en annan planet (det förklaras faktiskt hur sen) och Hulken blir gladiatorslav åt en ond kejsare. Sen kommer en liten skön gladiatorhistoria som gradvis avslöjar hur förtryckande och hemska kejsardömet är, som slutar med att Hulken tar makten genom sitt vanliga modus operandi (Hulk Smash!) och lever lycklig resten av sin regeringstid...

...som inte blir så jättelång. Sen smäller hela planeten och Hulken bestämmer sig för att åka hem till Jorden. För han vill ge Strange, Stark, Richards och Bolt stryk. I den lämpligt döpta "World War Hulk".

Under tiden så håller Jennifer Walters, She-Hulk, på och tagit över giget som Hulk åt S.H.I.E.L.D. Hon stampar runt lite med deras Hulkbuster-division och slåss mot några av Hulkens bästa fiender, reflekterar lite över hur hennes sexande med andra agenter gör att karlarna ser ner på henne, medan nya chefen Tony Stark är en idol för hur mycket han får ligga. På hennes gamla jobb försöker en av ex-kollegorna få tillbaks lite respekt från sina klienter (en lång lista på superskurkar) och firmans serietidnings-division (ett arkiv som håller koll på vad som verkar vara superhjältarnas licensavtal) förundras över varför Stan är så annorlunda.

Hulkberättelsen är lämpligt superepisk, lite Conan över alltihopa med länder som är ett stenkast ifrån varandra men avdelade av en ödemark hela tiden. När det kommer politiskt manövrerande är den bästa manövern... Hulk Smash! såklart. Och så är det Hulken som funderar över sin roll som frälsare för folket eller förgörare av en civilisation istället för Banner som gnölar över att han råkat ha sönder kaffekoppen igen.

Fast mest underhållning var She-Hulk. Det var rena fajter, kombinerat med superspionerande i S.H.I.E.L.D. och emellanåt de självmedvetna lätt parodierande äventyren från advokatfirman. Bara som ett tecken på hur glimten i ögat serien är, så är en av henns medagenter en sexbot som heter Cheesecake, som kompletteras av en manlig sexbot som heter Beefcake. Inte som kodnamn, utan som efternamn.