Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

fredag 1 juni 2012

Planet Hulk

Efter mycket om och men (och 6 år) har jag äntligen fått tummen ur och läst Planet Hulk. Jag måste erkänna att jag är fruktansvärt avtänd på Marvels "summer events" som House of M, Civil War osv. Det gjorde att jag inte ville ge mig på Planet Hulk för det verkade för drygt att läsa tusen böcker för att få en bit info som man inte förstår hur den hänger ihop förrens långt senare.

Men när jag väl insåg att det var Incredible Hulk, och lite She-Hulk, som hade hela historien så ändrade jag mig. Från att ha varit en av deras tröttsamma "du måste läsa den här skitboken för att fatta den bra"-events så blev det mer en ikonisk historia avgränsad i tid och rum. Typ som bra Elseworlds eller tidig Ultimate Marvel, innan Ultimate blev ännu svårare att följa än 616.

Okej. Vad har vi här då? Hulken stampar på genom en stad som vanligt, Bruce Banner kommer på att han ska flytta till Alaska. Fiska lite med grizzlybjörnar och hamna i ett barslagsmål som det andra gänget aldrig räknat med att de skulle förlora. Men det visar sig att det fåtal människor han umgås med där ute är S.H.I.E.L.D.-agenter. Nick Fury (eller, ska det visa sig, en LMD av Fury. Såklart.) vill att han ska ut och kicka en rymdsatellits rumpa.

Hulk Smash! i rymden men när han ska tillbaka till jorden så visar det sig att Tony Stark, Stephen Strange, Reed Richards och Black Bolt bestämt att han inte får komma tillbaka. De ska skicka honom till en fin liten planet, typ Alaska, så han kan chilla resten av livet och få vara i fred. MEN såklart så ramlar skytteln genom ett maskhål till en annan planet (det förklaras faktiskt hur sen) och Hulken blir gladiatorslav åt en ond kejsare. Sen kommer en liten skön gladiatorhistoria som gradvis avslöjar hur förtryckande och hemska kejsardömet är, som slutar med att Hulken tar makten genom sitt vanliga modus operandi (Hulk Smash!) och lever lycklig resten av sin regeringstid...

...som inte blir så jättelång. Sen smäller hela planeten och Hulken bestämmer sig för att åka hem till Jorden. För han vill ge Strange, Stark, Richards och Bolt stryk. I den lämpligt döpta "World War Hulk".

Under tiden så håller Jennifer Walters, She-Hulk, på och tagit över giget som Hulk åt S.H.I.E.L.D. Hon stampar runt lite med deras Hulkbuster-division och slåss mot några av Hulkens bästa fiender, reflekterar lite över hur hennes sexande med andra agenter gör att karlarna ser ner på henne, medan nya chefen Tony Stark är en idol för hur mycket han får ligga. På hennes gamla jobb försöker en av ex-kollegorna få tillbaks lite respekt från sina klienter (en lång lista på superskurkar) och firmans serietidnings-division (ett arkiv som håller koll på vad som verkar vara superhjältarnas licensavtal) förundras över varför Stan är så annorlunda.

Hulkberättelsen är lämpligt superepisk, lite Conan över alltihopa med länder som är ett stenkast ifrån varandra men avdelade av en ödemark hela tiden. När det kommer politiskt manövrerande är den bästa manövern... Hulk Smash! såklart. Och så är det Hulken som funderar över sin roll som frälsare för folket eller förgörare av en civilisation istället för Banner som gnölar över att han råkat ha sönder kaffekoppen igen.

Fast mest underhållning var She-Hulk. Det var rena fajter, kombinerat med superspionerande i S.H.I.E.L.D. och emellanåt de självmedvetna lätt parodierande äventyren från advokatfirman. Bara som ett tecken på hur glimten i ögat serien är, så är en av henns medagenter en sexbot som heter Cheesecake, som kompletteras av en manlig sexbot som heter Beefcake. Inte som kodnamn, utan som efternamn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar