Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

måndag 30 juli 2012

Styrka genom motgångar

Drog igång Conan the Barbarian häromdagen, mest för att lyssna på soundtracket. Blev lite inspirerad av den tillsammans med Dark Knight Rises att fundera kring idén om styrka genom motgångar. Conan får sin fysik genom att växa upp som slav och sin killer instinct som gladiator. Bane är född i ett fängelse (i alla fall metaforiskt som Bane). Bruce Wayne blir Batman som följd av att hans föräldrar dör.

Det är en allmänt spridd idé, och en som ofta mytologiseras, att den som härdats genom svårigheter kommer segra över den som förslappats av ett bekvämt liv. Afrikanska barfotalöpare är ett exempel som blir aktuellt nu när OS är igång. Tanken att behöva springa överallt man ska skapar de bästa löparna, inte moderna träningsfaciliteter och dyr utrustning, har någon slags tröstande primitivitet över sig. Men rent statistiskt kommer ju de flesta atleter från länder som satsar på träningsprogram, inte länder som saknar grundläggande transportinfrastruktur.

Men det finns något tröstande i tanken att motgångar stärker, det gör motgångar lättare att ta. Samma tanke finns i karma, att något jämnar ut så negativa gärningar till slut kommer få negativa konsekvenser. Dock finns det en rädsla hos de som har det bra att de som inte har det bra kommer vara starkare och ta över. Därför är det lika ofta skurkar som hjältar som blivit exceptionella individer genom motgångar. Det beror på perspektivet, om man är en del av status quo kommer världsomvälvare upplevas som ett hot.

Även de tydliga hjältar som har motgångar som sin drivkraft porträtteras ofta som potentiella problem. Precis som de som tränar sina ben att bli hårdare får problem med stelhet eller ärrad hud blir läderartad med tiden så härdar motgångar och kamp sinnet. Det är särskilt en fråga som ofta tas upp i Batman-berättelser, hur han behöver en Robin för att inte sjunka ner för djupt i mörkret.

Det är också ett verktyg för att skapa paralleller mellan skurk och hjälte, därmed visa på de kvaliteter som skiljer dem åt med mer tydlighet. (Jag skulle tro att det faktum att Banes mask är omdesignad att täcka de delar som Batman visar inte är ett sammanträffande.) Alla exceptionella individer är präglade av lidande, men hur de tar det och vad de gör med sin drivkraft är det som skiljer dem åt. De goda är de som försöker förändra något och göra allt bättre, medan de onda istället försöker ta hämnd på omvärlden.

Ett intressant koncept är det i alla fall, det är svårt att komma på någon hjälte (utom Superman) som inte har någon stor motgång i sin historia.

2 kommentarer:

  1. Rent dramaturgiskt sett är det ju ett enkelt sätt att väcka känslor hos publiken för en karaktär. Har karaktären haft en slätstruken bakgrund utan för mycket att haka upp sig på så blir det extremt svårt att identifiera/ sympatisera med den. Bane är ju helt klart en karaktär som ska väcka känslor, ett tragiskt monster...
    Supermans föräldrar dog väl när han var ett barn och skickades från sin hemplanet, eller kommer jag ihåg fel?

    SvaraRadera
  2. Må så vara att Kal-El skickades till jorden för att hans planet förstördes. Men han har växt upp som Clark Kent, som redan är starkare än alla runt omkring sig och istället måste hålla det tillbaka tills han kan återuppfinna sig som Superman.

    De mjölkar hans ensamhet på toppen lite, men det är inte motgångar som gett honom styrka. Den har han alltid haft.

    SvaraRadera