Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

tisdag 7 augusti 2012

Winter World

På det glada 90-talet läste jag en hel del svenska serietidningar som Seriemagasinet. De var billiga begagnade saker och man kunde byta in mot tillgodo så behövde man bara skjuta till lite pengar. Därför har jag inget kvar från den tiden, tyvärr. Tyvärr, därför att mycket av detta var sådant som trycktes i liten upplaga i hemlandet på de döende små indieförlagen som fanns då. Som tur är har det kommit en ny grupp indieförlag som återtrycker samlingar med klassikerna.

På så vis fick jag tag på Winter World eller Vintervärlden som den hette i Seriemagasinet. Att det bara var tre nummer som kom ut, som var en komplett historia och samlades i ett nummer av Seriemagasinet skiljer sig från mitt minne, förmodligen för att konceptet påverkade mitt unga sinne så mycket. Egentligen är det en ganska simpel sak, lite som Waterworld eller Road Warrior. En handlare susar runt i ett postapokalyptiskt landskap, överallt är det kallt och snö. Han plockar upp en föräldralös flicka. De blir tagna till en gammal baseballarena med glastak där man fortfarande kan odla mat och slavar arbetar fälten. Han flyr. Han upptäcker att han inte kan släppa tanken på att återvända för att rädda henne. Äventyr följer.

Det som gör historien läsvärd är inte så mycket bra berättelser som höga koncept mästerligt tecknade. En tam grävling skulle bli comic relief om det inte vore för att den är så brutalt tecknad. En blind slavdrivare skulle inte verka som ett stort hot om han inte var så skräckinjagande framställd i bild. När det gäller den här typen av ensam-man-i-öde-landskap så behövs en fungerande visuell stil, något som Winter World har i mängder. Många serietidningar tycker om att skriva "Helt i färg!" som något bra, men svartvitt kan vara så mycket mer brutalt ibland. I alla fall i händerna på en mästare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar