Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

torsdag 17 januari 2013

Something about Louie

Louis CK har lite granna krossat gränser på senaste tiden. Å ena sidan har han släppt en egenproducerad standup-video på Internet för fem dollar, nått en nedladdningspublik som ingen trodde fanns och blivit rik(-are) på kuppen. Vissa säger att han bevisat att alla kan tjäna storkovan på Internet, men jag skulle vilja säga att alla med en etablerad publik och en rejäl egeninsats till produktion kan göra stora pengar på att självpublicera, oavsett format. Distribution är i princip gratis men produktion kostar och marknadsföring kostar. Då hjälper det i och för sig att vara bland de första som gör något, så att man får alla de där nyhetsartiklarna som rapporterar att man testar något galet.

Men han har också en komediserie som jag inte riktigt vet om den kan kallas sit-com. Visst utgår allt från Louies situation, som standup-komiker, nyligen frånskild med två barn. Men precis som bra standup så är det egentligen en reflektion över samtida levernes absurditet.
Ta de tre avsnitten då Louis CK ska försöka ta över Late Show efter Letterman. Hela arken byggs upp med konstanta referenser till Rocky, vilket kulminerar i Louies seger i förlust, en referens till hur Rocky vinner genom att förlora på domarbeslut istället för KO. Det surrealistiska i talkshowformatet med skratt och musik avskalat förstärks av att den gamla kostymkillen som ska guida Louie genom det hela spelas av David Lynch. Allt får ett slags drömlikt skimmer.

Men i slutändan så är det som gör det hela så brilliant inte surrealism eller Rocky-referenser, att bevisa att han kan ta 20 miljoner dollar ur fickan på Letterman är inte så Louie segrar. Han vinner inte över Dave eller över tv-bolaget eller någon annan, han vinner egentligen bara över sin egen rädsla att försöka. Att när den stora chansen kommer faktiskt försöka ta den och se vad som händer istället för att fortsätta vänta. För det är ändå något väldigt mänskligt med tanken att man haft sin stora chans och misslyckats. Att det blir inte bättre än så här.

För det blir det inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar