Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

torsdag 28 mars 2013

Cabin in the woods

Okej, jag är kanske sist på bollen nu. Det tog snusklång tid innan jag såg Cabin in the woods, faktiskt så råkade jag få den delvis spoilad genom Robot Chicken som gjorde parodi.

Fast det är wierd att göra parodi på något som är så mycket en parodi, eller i alla fall en homage med glimten i ögat. Nu vet jag inte om folk faktiskt har sett filmen, den verkar ha gått stilla förbi på bio och hamnat i någon DVD-hylla där den inte märks av så mycket. Förmodligen är det just nu bara Scary Movie-fans som hittar den i någon humor/skräck-kategori på macken.

Jag vet inte riktigt om jag kan säga något om filmen antingen utan att spoila, eller ens om jag kan säga något om den om jag spoilar. Det enklaste är nog att sammanfatta den med ett exempel:

Om du kände att scenen där "skräckfilmsreglerna" räknas upp i Scream var fräsch, men inte har fått ut något av efterföljarna, då är detta filmen för dig. Det är samma sak, fast bättre.

Annars är den ett bra tips för en filmkväll med polare också.

lördag 9 mars 2013

The Borgias - Säsong 1

Nu var det ett tag sedan jag faktiskt såg säsong 1 av The Borgias, men jag försöker skriva av mig lite och fylla sidorna med innehåll så håll till godo.

Jeremy Irons är underbar som skurk, det är svårt att beskriva Borgia-påven som machiavellisk, när en av bifigurerna är just Nicolo Machiavelli. Att se Holliday Grangers blonda och oskyldiga Lucretia falla in i familjeaffärerna påminner lite om Pacino i Gudfadern, men personligen blir jag mest påmind om ett lajv. Själva storylinen där en oskyldig karaktär omgiven av skickliga manövrerare av de mänskliga schackpjäserna själv visar sig ha en medfödd talang för att spela det spelet är en underbar klassiker som förstärks av dissonansen mellan Graingers oskyldiga utseende och det rykte som Lucretia Borgia har (i alla fall för mig) som giftmörderska.

Alltså, det är ganska simpelt. Inte så spännande egentligen, inga överraskningar. Saker händer som man kan vänta sig att de händer. Magnificent basterd är magnificent. Bla bla. Fina kläder, kanoner, condottiere. Sex och konspirationer.

Jag antar att ni hört om "the two screen experience", när man har något igång på TVn och samtidigt håller på med något annat på en surfplatta eller liknande. Borgias är perfekt för det. För missar man en stund så kommer inget oväntat hända.

fredag 8 mars 2013

Phineas and Ferb


Ett tecknat program om två bröder (tvillingar, eller styvbröder - juryn verkar oense) som vill göra det mesta av sommaren, deras tama näbbdjur som egentligen är en hemlig agent, deras indiska granne som är textbook overachiever, mobbaren som nästan adopterat honom och flickan mittemot som leder en flickscouttrupp som samlar alla möjliga märken.
Och de bygger helt omöjliga saker (ett avsnitt handlar om ett vad där förlust skulle innebära att de måste börja följa naturlagarna) trots att de är lite unga för det. Nämnde jag den tyska onda vetenskapsmannen som vill ta över hela "THE TRI-STATE AREA" (fast egentligen är i någon slags dysfunktionell vänskap med Perry the Platypus).


It is awesome. Bara så ni vet.


torsdag 7 mars 2013

The Sims - Free Play (Android)

De flesta gratisspel på Androidplattformen (och en del betalspel) går ut på en av två saker. Frustrerande replayvärde för att maxa poäng, där varje omstart innebär en ny reklamvisning (Angry Birds) eller glorifierat Facebookspel där enda sättet att slippa väntetid är att betala sig fram (Theme Park).

The Sims Free Play hör till den senare kategorin, men faktiskt finns det tillräckligt mycket saker man kan göra för att man ska kunna aktivt spela spelet för att sedan sätta sina sim-gubbar och sim-gummor på långtidsarbete medan man gör något annat.

Istället för den vanliga spela-tjugo-minuter-tutorial-sen-betala-för-att-det-ska-hända-något-eller-klicka-på-en-knapp-var-tjugonde-minut så kan man göra saker som tar 1-10 sek, får relativt mycket LP (riktigapengar-valutan) för att aktivt spela och är inte tvungen att rekrytera en massa vänner för att komma framåt i storyn.

Det känns lite som att någon faktiskt brutit mot kartellens regler och släppt ett spel som faktiskt är roligt och spelvärt, frågan är om det egentligen tjänar några pengar. Men å andra sidan kan det vara så att en mobil version av The Sims egentligen är en reklampelare för Sims 3, nya SimCity och så vidare. Att ha en förenklad version av Sims i telefonen gör att man ständigt håller kärleksaffären med tunga engagerande Sim-spel igång.

Testa spelet vetja! Det är gratis!

Sims på Google Play

48 frames (inte The Hobbit)

Jag har ju varit och sett Hob-filmen. Men jag vill inte skriva om Hobfilmen (fast jag har reagerat lite lustigt på en person som tyckte de skulle filmat det "som det egentligen hände" i boken, som ju alltså är fiktion i ett fiktivt land) utan om tekniken.

För det första, 3D är sjukt överskattat just nu. Avatar var snygg, Prometheus var snygg. Sci-fi med holodisplay och sånt är snyggt i 3D. Men förutom som gimmick tycker jag det är mest jobbigt. Särskilt eftersom de lägger texten så sjukt långt fram att det blir ännu svårare att undvika den än det redan är. Om 3D-teknik kunde användas för att avpolarisera text skulle jag bli sjukt glad.

Men Hobbit är ju hetast för sina 48 rutor i sekunden. Och det är sjukt realistiskt med 48 rutor. Men problemet är, som så många andra redan skrivit, att det blir för realistiskt och specialeffekterna inte duger till. Man ser alltför tydligt den verkliga världen bakom illusionen. Därför är inte 48 frames redo för prime time än.

King of the Nerds

Reality-tävlings-tv är skoj. Det är sällan särskilt bra, men oftast simpelt skoj. Who wants to be a superhero, Ultimate Gamer och nu King of the Nerds visar upp socialt missanpassade nördar som nördar loss och hamnar i intressanta konflikter (precis samma konflikter som alla andra, fast oftast med intressantare reflektion kring det hela).



Alltså, det är ju inte smart TV, det är inte högbudget-action, det är schematisk TV baserat på samma "överraskningar" som alla andra reality-TV-tävlingar. Men man får också:



Så... får man MC Frontalot som domare istället för Piers Morgan eller Sarah Jessica Parker så är jag nöjd...

Egentligen Måndag (fortfarande): Ytterligare ett tips

2. Learning Town, Paul & Storm tar över ett barnprogram med dockor och pedagogiskt innehåll.

Om. Nom. Nom. 

Egentligen Måndag: Ett tips om vad man ska se på YouTube!

1. TableTop, Wil Wheaton spelar spel med gäster. Någon slags kombination av brädspels-let's play och talkshow. Mysigt och intressant. Se särskilt när det spelar Fiasco:
Dead eyes!

Vi bryter vårt normala schema för en injektion av oldschool-socker.


God morgon Internet!

Vad sägs om en riktigt ordentlig dag med småposter? Essay-day!

onsdag 6 mars 2013

Hittade en Jolt på Coop Konsum

Grays American: Jolt Energy Drink, importerad
Köpte en alldeles för dyr importerad Jolt av rent nostalgiska skäl, när jag råkade på den på Konsum. Jolt har vad jag vet konkat och lär väl vara uppköpt av någon annan producent för att användas som märke på den här supercolan med massa extramaterial.

Det viktiga är ju smaken, vad ska man säga. Den är ganska vek i kolsyran, vilket är gött om man ska quaffa en cola men ska man småsmutta så är det inte det bästa. Gamla fina Jolt minns jag som lite sockerstinnare än Coke, med en motsvarande syra/bitterhet. Den här har dock en syrligare och lite fräschare smak, förmodligen för att sötman inte har några rundade bitoner från socker eftersom det är modifierad majssirap som sötat denna, precis som annan amerikansk läsk. (Varför spenderar vi dyra pengar på dålig läsk, eller ännu dyrare pengar på lyxläsk vars förändring av formulan är att använda socker - vilket vi i Sverige gör i den inhemska varianten?)

Eftersmak saknas närmast totalt, trots att det är 10% socker känns det inte sött. En lömsk jävel till cola, skulle säkert gå att sänka ett flak utan att tänka sig för men då skulle man få i sig ett halvkilo socker. Och inte känna av det i munkänslan som med gamla Jolt, där man kände sig som man ätit en ask wienerbröd om man sänkte ett flak, utan först när man gått upp ett par kilo fett på att sitta och dåsa och dricka Jolt på LAN skulle det märkas av.

Inte för mig, men helt klart värt det om man har pengarna och metabolismen för det, och en orsak - men snart kommer Heart of the Swarm.