Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

lördag 9 mars 2013

The Borgias - Säsong 1

Nu var det ett tag sedan jag faktiskt såg säsong 1 av The Borgias, men jag försöker skriva av mig lite och fylla sidorna med innehåll så håll till godo.

Jeremy Irons är underbar som skurk, det är svårt att beskriva Borgia-påven som machiavellisk, när en av bifigurerna är just Nicolo Machiavelli. Att se Holliday Grangers blonda och oskyldiga Lucretia falla in i familjeaffärerna påminner lite om Pacino i Gudfadern, men personligen blir jag mest påmind om ett lajv. Själva storylinen där en oskyldig karaktär omgiven av skickliga manövrerare av de mänskliga schackpjäserna själv visar sig ha en medfödd talang för att spela det spelet är en underbar klassiker som förstärks av dissonansen mellan Graingers oskyldiga utseende och det rykte som Lucretia Borgia har (i alla fall för mig) som giftmörderska.

Alltså, det är ganska simpelt. Inte så spännande egentligen, inga överraskningar. Saker händer som man kan vänta sig att de händer. Magnificent basterd är magnificent. Bla bla. Fina kläder, kanoner, condottiere. Sex och konspirationer.

Jag antar att ni hört om "the two screen experience", när man har något igång på TVn och samtidigt håller på med något annat på en surfplatta eller liknande. Borgias är perfekt för det. För missar man en stund så kommer inget oväntat hända.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar