Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

fredag 23 augusti 2013

Man är inte "gamer" för att man spelar XBOX.

För det första, man kan faktiskt uppskatta tv-spel emellanåt utan att behöva identifiera sig som spelare och de som inte bygger sin självidentitet på att konsumera ett visst medium förtjänar också bra kulturkritik om det mediet. Så sluta gnälla på att de som presenterar spel för "vanligt folk" fördummar eller så. Det är inte fint att spela massor av spel och inte läsa böcker, lyssna på musik (förutom spelmusiken), se filmer (som inte bygger på en spellicens) och så vidare. Spel är en uttrycksform bland andra och bör i mångt och mycket lära sig att utnyttja sina styrkor istället för att försöka vara en film man klickar sig fram igenom (eller som det var "på min tid", en bok man klickar sig igenom). Enda sättet att få rätt historia i rätt medium är att folk slutar låsa sig till ett medium. End rant.

Nu över till det jag irriterar mig på. Folk som tycker de är spelnördar för att de spelar massor av trippel-A-titlar. Om vi bestämmer oss för att det finns spelnördar, så måste vi väl i så fall definiera den spelnörden som något slags motsvarighet till filmnörden eller boknörden? De som också är insnöade i mediet istället för att försöka hitta en bra historia i vilket medium det än må vara. Då tittar vi på vad som räcker för att få vara nörd:
Som synes en (rätt lång) bit härovanför så skiljer det sig lite mellan spel, film och böcker i vad du kan ägna dig åt och fortfarande vara nörd i mediet. Jag förklarar illustrationen, höger till vänster:
Läser du böcker ur pocketstället på ICA så är du inte boknörd, om du köper senaste Dan Brown på bokrean är du inte boknörd, men om du måste specialbeställa dina poesiantologier och har en bra gissning på vilken argentinsk magisk realism-författare som mest förtjänar ett Nobelpris så är du boknörd.
Ser du biofilmer med spektakulära budgetar som kommer mitt i sommaren eller har premiär på juldagen så är du inte filmnörd, du tycker bara om popcorn. Om du betalar dyra pengar för en biobiljett utan att någon slår någon annan i ansiktet utan istället ser en film som bara visas i en veckas tid där två franska män utforskar förbjuden kärlek i en värld som inte uppfunnit färg än eller spenderar en veckas semester med att åka på filmfestival och se så mycket rumänsk stumfilm du bara kan så kan du vara en filmnörd. Och om du faktiskt vet när SVT visar kortfilm och faktiskt ser till att titta på dem eller faktiskt går på visningar av examensarbeten från filmskola så är du definitivt filmnörd.
Men för spel så är du nörd om du spelar experimentella 8-minuters webbläsarspel som använder polygonformer som metafor för apartheidregimen, om du spelar heta indietitlar som Braid och Minecraft och om du bara nöter massor av tid på Gears of Duty the third. Till och med folk som spelar exklusivt FIFA och NHL-serien verkar få buntas ihop med spelnördarna.

Jag håller inte med. Jag tycker att man faktiskt inte ska räknas som nörd om man bara tar för sig av den lågt hängande frukten. Inte för att jag vill exkludera någon ur någon slags nörd-gemenskap, utan för att jag vill sluta alienera "vanligt folk" från konsumtion av bra spel. I brädspelsvärlden så går en skiljelinje någonstans mellan RISK och Settlers, där Monopol/RISK/Trivial Pursuit är "vanligt folk"-spel och resten är spelar-spel. Men även där behöver man inse att Settlers, Ticker to Ride och en massa annat finns i boklådor och leksaksaffärer. Man kan faktiskt fråga folk som "inte spelar spel" om de spelat Settlers. Man kan anta att de spelat Monopol. Men tv-spelen verkar vara ett med oss eller mot oss-scenario, där man antingen spelar alla de senaste och snyggaste titlarna - vilket gör dig till spelnörd - eller inte spelar spel alls. Fast man egentligen kanske spelar massor, men det är Bejeweled eller Candy Crush Saga (som väl måste vara spelens 50 Shades... ingen säger att de läser/spelar men pengarna ramlar in ändå) så man får inte vara med i den "fina" salongen där titlar producerade för massorna med höga marknadsföringsbudgetar hör hemma. Det är nästan omvänt, att indie inte är "riktiga" spel och den som bara spelar experimentella spel är inte "riktig" spelare.

Folk som spelar spel måste sluta vara sin hobby, istället ha en hobby och förstå att andra kanske bara konsumerar lite granna när något är riktigt stort. Och hjälpa "vanligt folk" att hitta ett spel som passar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar