Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

fredag 27 september 2013

Fredagsrock: Hillbilly Moon Explosion


måndag 23 september 2013

YouTube Monday: Parkinson intervjuar Helen Mirren

Vissa människor kan konsten att åldras. Andra kan konsten att vara evigt unga. Helen Mirren lyckas vara helt tidlös. Insiktsfull vid 30, för 33 år sedan. Ungdomlig i år, vid 68 års ålder.

"Leather jackets have to get old, as you get old. You have to live in them." Poetiskt sagt.




Och såhär såg samma människa ut i februari i år.

tisdag 17 september 2013

Nyhetssvepet 17 september

Alltså, om man läser nyheterna om kyrkovalet så får man veta att SD är "valets vinnare". Rätta mig om jag har fel, men ska man inte ha 50% för att vinna ett val? Och är inte 6% rätt långt från 50%?
Visst, det är väl för att ingen egentligen bryr sig i kyrkovalet som något annat än en väldigt speciell opinionsundersökning. Å andra sidan, när man tittar på hur mycket politikerna faktiskt bryr sig i vad folk tycker och vilka vallöften de gjort så kan man ju undra om inte riksdagsvalet också är en enda stor opinionsundersökning. Enda gången man får göra ett val som har faktisk påverkan är väl PPM-valet.

Och så är det dags för budget. Och där har vågmästaren fått sin massa inverterad:
– Jag trodde att de rumsrena partierna i Sveriges riksdag var överens om att inte agera ihop med Sverigedemokraterna (SD), säger Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton.
– I praktiken agerar S,V och MP ihop med SD. Deras initiativ är samstämt med SD, även om det inte i praktiken är avstämt med SD.
Hänger ni med? Man ska inte rösta på samma sak som SD, även om det är slump att SD röstar så, för då gör man gemensam sak med SD. Vilket betyder att det inte längre är så att SD kan rösta på en sak för att skifta hur riksdagen ska tycka, utan ska rösta emot det de egentligen vill - för då kan resten av partierna rösta som SD faktiskt vill. För det får de inte annars, även om det är helt i linje med den politik de står för.

Jag hoppas att Elton John blivit felciterad här.
– De går vilse i idén att de är kända för vilka de är, inte för vad de är. Jag är ledsen för deras skull.
Jag tror att meningen är att det andra "är" ska vara ett "gör". Vad de gör, inte vad vilka de är. Å andra sidan så vore det väl konstigt av Elton John som gjort en karriär på att vara bögen med pianot att prata om att försöka producera något bra. Särskilt om han riktar sig till Justin (som jag antar avser) Bieber. Eller Lindsay Lohan, som ju är mer känd för att vara Lindsay Lohan än vad hon gör nuförtiden. Senaste hon gjorde framför en kamera var väl mugshot?

Och så förstår jag inte varför Aftonbladet hävdar att de har nyheter.

fredag 13 september 2013

Fredagsrock: Pussycat & the dirty Johnsons

Ett enkelt test för förklaringsmodeller av nakenhet.

Jag läser alldeles för mycket artiklar som den här för att det ska vara hälsosamt. Problemet är att varje gång någon bemöter generella argument från kommentarsfältet (låter lite som en skräckfilm från 50-talet, It came from the comments) så blir jag lite mer trött på världen. När jag tänker att det faktiskt behövs att någon säger åt folk att de är dumma i huvudet och deras argument är korkade så känner jag:
Men just denna artikel gav mig en liten tanke, för den nämner en annan karaktär som blivit lite extra avklädd när den blev 3D (istället för ett höftskynke som i 2D). Sen är väl analysen av Mystique inte helt klockren, hon kan faktiskt trolla fram kläder med sin förmåga.

...Men nu tappade jag tråden. Jag kom nämligen att tänka på ett litet test för den som vill placera en naken eller halvnaken kvinna, eller man, i sin fiktion och har en fantastisk förklaringsmodell för varför hon är så näck.
Fråga dig själv: "Har jag kommit på en bra plot device vars konsekvens är hud, eller har jag stoppat in hud och kommit på en förklaring till varför den är där?" Om svaret är det senare - gör om, gör rätt.
Det är inget fel på naket, om konsekvenserna av berättelsen är att någon visar brösten så är det så. Men om man hittar på en ram för att förklara varför det ska vara naket där - då har man hamnat i en annan genre. Istället för IMDB hittar man deras katalog här (NSFW).

Exakt! Om det nakna är det centrala så har du just gjort porr. Porr är bra, men om jag vill ha porr så köper jag porr. Vill jag spela tv-spel så vill jag inte ha porr. Vill jag läsa en serietidning så vill jag inte ha porr. Vill jag gå på bio så vill jag inte ha porr (no offence till de som gillar de biograferna men jag uppskattar att vara ensam med min porr). Porr är porr. Om du inte vill göra porr, gör inte porr. Vill du göra ett spel, gör inte porr. Vill du göra en serietidning, gör inte porr. Vill du göra porr, gör porr.

Självklart fungerar det omvänt, ifall du vill testa om din porrfilmsplot är för bra för att höra hemma i genren.

torsdag 12 september 2013

Bara en dag sen...

Med anledning av att det var elfte september igår så tänkte jag resonera väldigt lite om varför amerikaner (och en del andra) fortfarande gör stora kampanjer för att bevisa att det var USAs regering som gjorde någon slags casus belli eller skattefuskade eller vad de nu hade för motiv att fejka 9/11.

Tänk dig att du växer upp med en oslagbar pappa, han kan gräva ett hål till Kina och lyfta femti ton. I alla fall om någon av dina skolkompisar frågar. Men en dag så är han ute och joggar vid ån, då någon ligist knuffar i honom i vattnet. Han orkar inte simma till stranden och dŕunknar. Alla dina illusioner om hur stark pappa var krossas.

Men så kommer du på att han kanske sett lite deprimerad ut på senaste tiden. Och nog hade han med sig lite väl mycket vatten i vattenflaskan, så han blev lite extra tung. Tänk om det inte alls var en ligist, utan han var deprimerad och tog livet av sig. Så måste det varit. Så nu gäller det att satsa allt på att bevisa att pappa var deprimerad sina sista dagar i livet.

Varför? För att pappa kan inte vara svag!

Därför tror miljoner amerikaner att det var deras egen regering som försökte föra dem bakom ljuset (men inte lyckades med just dem...). Om det inte var en ondskefull regering som planerade att lura sitt eget folk betyder det att deras egen regering inte kan skydda dem mot slumpmässiga attacker från hängivna fanatiker. När som helst kan du råka ut för en hittills otänkbar händelse. Skrämmande tanke att vara rädd för "meteornedslag". Hellre så var det någon som planerade, någon som vill just mig illa. Världen är inte en tom, ensam plats utan inneboende mening. Det är någon som kontrollerar allt bakom kulisserna.

Det är en betryggande tanke att någon är emot just dig, istället för att allt bara är en serie slumpmässiga händelser.

onsdag 11 september 2013

Ett case _för_ tuttrustningar.

Nu när jag tjatat en massa om tjejer i spel och varför folk som bara tycker spel är underhållning ska hålla käften och äta sina Doritos så är det dags att alienera andra halvan av publiken. Dags att försvara att man ibland SKA ha tuttrustningar, även fast de är farliga för bröstbenet och något mer tunnliknande skulle passa bättre i historiskt korrekt fiktion.

Ta det här exemplet, Yara Asha Greyjoy från HBOs Game of Thrones, som inte fick supermycket karaktärisering i tv-serien men vars karaktär kommer fram genom show-don't tell.

Det viktiga här är inte huruvida rustningen med, inte bara bröst utan nakna bröst inhamrade i plåten sexualiserar Asha, det gör den. Det viktiga är istället att läsa varför Asha skulle välja att ha en bröstplåt med bröstvårtor på ("As useless as nipples on a breastplate" används som uttryck i böckerna). Varför går hon runt och visar upp att under hennes bröstplåt finns det bröst, den sorten som barn suger mjölk från? För att hon:

  1. Avsiktligt sexualiserar sig, könsbestämmer sig och "klär av sig" eftersom hon förekommer hellre än förekommas. Hon är Krakens dotter trots allt, hon tar ingen skit men genom att påminna folk om att hon också är kvinna så kan ingen säga att hon försöker vara man eller klä av henne med blicken (det har hon redan gjort). Hon säger med sitt val av rustning: "Ja, det finns tuttar här under. Du kan sluta stirra nu." Samtidigt visar hon att hon inte är någon saltfru att plocka med sig från plundring utan en ironborn och måste förtjänas.
  2. Skapar en symbol för de två motsägelsefulla tankar som man måste hålla i huvudet när hon dyker upp i denna världen. Hon är både kvinna och krigare. Sköldmöerna från bortom muren är det närmaste, även om de tycks vara en aning tredjekönade. Brienne har valt bort sin kvinnlighet för att vara krigare. Cersei önskar att hon var krigare men ingår i ett tvillingpar där den ena är kvinna och den andra krigare (och hon använder all "kvinnlig list" man bara kan). Men Asha är båda delar samtidigt, fullt ut. Hon utmanar med tanken att hon kanske kunde kläcka ur sig en unge, amma ett par månader och sen följa med på nästa plundringståg.
Notera dock att det här kräver att kulturen inte har kvinnliga krigare som en normal sak och passar betydligt bättre för en paradrustning än bruksskydd. Men några exempel som jag kan komma på på rak arm på varför en större grupp kvinnor skulle ha den här typen av rustning:
  • I en värld med magiska rustningar skulle en grupp kvinnliga krigare som hämtar sin styrka från någon typ av gudinna (paladiner?) kunna öka den magiska effekten genom kvinnliga former på rustningen. Bruksfunktionen löses genom att det är magin som är viktigast, formen bara underlättar magin. Potentiella tillägg är en gravidbula och en grupp manliga krigare som också formar sina rustningar för att hylla gudinnan.
  • Vid hovintriger och tornerspel skulle bruksfunktionen kunna vara oviktig eftersom det bara rör sig om ceremoniella rustningar eller karaktärer som ingen faktiskt anfaller på riktigt (alla gör läggmatcher för prinsessan). Det kan röra sig om en kultur som har en legendarisk kvinnlig krigare i sina historier och rustningen är mer som en grekisk teatermask än något som ska ta emot svärdshugg.
  • Någon slags specialtrupper vars roll inte är strid utan något annat, socialt eller psykologiskt. Kanske är det ambassadören som sänds över för att ge villkoren för fred som har en kvinnlig livvakt som ett tecken på sin diplomatiska status. Kanske är det gruppen båskyttar som avlossar en första salva på långt håll för att signalera att villkoren inte godtogs och det kommer bli strid som är kvinnor som en förolämpning mot fienden ("Vi skickar våra kvinnor i strid mot er, så svaga är ni"). I båda fallen är rustningen gissningsvis tydlig, förmodligen tunn och lätt, eventuellt i någon polerad metall för att synas i morgonsolen.
I alla fall så är det inte en metall-BH, det hör hemma i Slave Girl Leia-världen och inte i någon slags strid. Det är inte en rustning tänkt att skydda en kvinna byggd som en karl i oversizat knivslagsmål med kobolder. Det måste finnas någon ytterligare orsak och effekt som måste underbyggas med kultur, tradition och resten av berättelsen - inte som en förklaring till varför man använde sig av lathet i val av estetik.

tisdag 10 september 2013

Har vi kanske missat att ställa den första frågan?

Jag fattar ju inte hur folk kan vara så ignoranta och aggressiva när det ska diskuteras spel. Å ena sidan är det de som bara pratar om grafik och stora smällar. Å andra sidan är det de som kämpar med näbbar och klor för att inte tjejer och "vanligt folk" ska spela spel (eller i alla fall för att spelen de spelar ska underkännas).

Men jag funderar på en sak. Kan det vara så att vi helt enkelt inte ställt den första frågan? Den som gör att vi kan sålla bort de som kanske spelar lite spel, men inte hör hemma i debatten om hur spel borde utvecklas eller vad som är fel med den likriktade skit som det görs så mycket av idag?

"Är spel kultur?"

Vissa som spelar små flashspel försöker hitta de intressanta spelmakarna som gör nya saker, techdemos och proof of concept. Andra spelar bara mahjong eller tower defence-dussinspel. Vissa som spelar AAA försöker hitta de som skapar nya spännande narrativa möjligheter eller försöker skapa immersiva upplevelser, andra vill springa runt i bruna miljöer och gömma sig bakom tunnor.
Ser vi skillnaden här? Casual vs cultured. Inte hardcore eller casual. Hardcoregamers och casualspelare med fikapaus på Facebook är samma sak. De konsumerar ett tidsfördriv, någonstans mellan Charlie Sheens sitcom-äventyr och TV-Shop (Candy Crush Saga et al.)
De andra försöker hitta en upplevelse som bara spelmediet ger, något som visar vilken plats spel har i den stora arenan av olika medier. De tror att spel kan transcendera från tidsfördriv till konstform, har en tilltro till spel som bärare och skapare av kultur och en ambition med sitt spelare bortom en ursäkt att äta chips framför TV-apparaten.

Så, innan man ska vara med i debatten om vart kulturmediet spel är på väg så måste man inse att man inte är bättre gamer med mer cred för att man har en mjukissvamp som nyckelring. Man är en bättre gamer med mer rätt att delta i diskussionen för att man faktiskt tror att diskussionen är viktig.

Och med mer rätt menar jag MER ÄN NOLL! Den som inte tror att spel är något annat än en ursäkt att sitta i soffan och titta på blinkande lampor göre sig icke besvär. Låt konsumtionskulturen tysta mun.

SAMMANFATTNING: Jag frågar "Är spel kultur?". Till de som svarar "Nej", men ändå vill vara med och diskutera spel...

torsdag 5 september 2013

Nidländska reningen skulle behöva renas. Bara början.

Man kan ladda ner en massa klassisk Drakar och Demoner HÄR. Tack för den Riotminds! En av bokserierna som man kan hitta är Den Nidländska Reningen och för några år sedan slaktades den humoristiskt och långformigt HÄR.

Jag har läst första två böckerna. Eller, jag läste den första och skummade den andra för att försöka fatta något om vad författaren egentligen tänkt. Jag funderar lite på om det är retro eller bara korkat. Som andra uppmärksammat är det en enda stor railroading som vid ett tillfälle sätter rollpersonerna på en faktisk räls. Den har 0 motivation för RP att faktiskt göra något men man ska knuffa dem framåt är enda tipset för att motivera dem. Vi tar det igen:

  1. Etablera att rollpersonerna är själviska hyrkrigare från ett annat land.
  2. Sätt dem på en fest där en mening droppas i det allmänna fyllesamtalet som kan betyda att något kanske kommer hända, som kanske är dåligt för landet man är i.
  3. Ge dem inget ekonomiskt incitament eller egenintresse, landet som hotas är ekonomiskt utmärglat och har inte ens råd att hålla rollpersonerna anställda som legosoldater så det finns ingen belöning att hämta.
  4. Ge spelledaren ett enda tips på hur man ska få rollpersonerna intresserade av att riskera livet för folk de skiter i utan hopp om ersättning - TVINGA DEM!
Jag är helt för "vi nappar på lösa premisser eftersom vi vet att det är SLs hook till äventyret". Man ska inte säga "nej" till ett äventyr, då skulle man inte satt sig vid det här bordet. Men samtidigt måste spelledaren visa någon jävla respekt åt sitt håll, det tror jag många fattade även på 80- och 90-talen. Om karaktärerna ska vara egoistiska så ska de vara egoistiska, om de ska vara hjältemodiga så ska de vara hjältemodiga. Skriver man för sin egen spelgrupp så skriver man kanske bara en ingång som tilltalar deras sinne för rätt och fel, eftersom man vet att det kommer funka.
Men skriver man en köpemodul så ska den gå att passa in!
Man sätter upp belöningar som: detta är ett hjältedåd; det kommer ge ekonomisk ersättning; det är ett spännande mysterium; det är ett äventyr. Ett rykte om en drake som kanske har återkommit och terroriserar en by i utbygden till exempel. Riddaren vill döda en drake, för det gör hjältar. Tjuven vill raida drakskatten, för det är snuskigt mycket pengar. Magikern vill ta reda på varför en drake skulle komma fram ur sin grotta efter hundratals år, för det kan finnas magiska hemligheter knutna till det. Barden vill följa med så han kan skriva en ballad om den modiga riddaren som gick i strid med en drake och brändes som en kebab, för den kommer folk vilja höra.

Jag är lite sugen på att köra Reningen - men istället för att göra roller som är ödesbundna hjältar så hör de rykten om att Nidland kommer starta en kampanj mot sina svaga grannar i syd och väst - och inser att Nidland förmodligen har råd att betala bra mycket bättre än sina fattiga grannar så lika bra att haka sin vagn på den starkare hästen. Sen spela en historia om deras stigande i rankerna under Reningen och hur de till slut blir länsherrar i ockuperade territorier. Sen Gigantboxa hur de står emot gränsstrider eller grannlän (som varandra) när centralmakten faller efter att ett gäng hjältemodiga äventyrare lönnmördat Vicotnik och Stor-Nidland sönderfaller i en serie successionskrig samtidigt som grannländerna försöker ta tillfället i akt att ta åt sig lite gränsterritorier.
Sug på den.