Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

onsdag 30 oktober 2013

Ordet "våldtäktskultur"

Jag funderar lite kring "våldtäktskultur", ordet alltså. Hur det används och hur det fungerar i den moshpit av idéer som är Internet.

Jag ifrågasätter inte att det finns ett komplex av idéer som tillsammans utgör en problematisk relation till sexuellt våld och äganderätten till kvinnors sexualitet. Det finns aspekter av machomyten, det finns i erövrartänket i klassiskt krograggande, det finns i "varulvs"-synen på manlig sexualitet osv.
Men de är också bakgrundseffekter, som gör sitt verk i det fördolda. De interagerar inte med explicita idéer. Det uttalade accepterade förhållningssättet till sexuellt våld är att vara emot det. Men glidande definitioner, djupt präglade idéer och andra lömska memer sprider sig ändå, genom att gömma sig.

Det betyder att om man kastar ut ordet "våldtäktskultur" i tid och otid så kommer man bara möta oförstånd. Våldtäkt är avskyvärt och motbjudande, ingen kommer enkelt att acceptera en associering med våldtäkt. Men om man kan visa de mekanismer som gjort att en våldtäkt blivit något annat så kan man visa på att de här mekanismerna finns. Det finns ett naturligt motstånd mot att erkänna att man är en del av kulturen och har internaliserat memer från den. Vi kan kalla det att vara "drabbad" av dem, för att öka chansen att någon accepterar faktum.

Därför behöver man om man använder det här ordet vara beredd att försvara det i den givna situationen.

Jag har sett två negativa användningssätt, modeordet och interna termen.

Modeordet är folk som älskar att debatteras sätt, det har blivit den senaste trendiga termen att trycka in i sin argumentation och de läser gärna massor med texter utan att förstå dem på något djupare plan. Referensen till våldtäktskultur är oförklarad och om någon ifrågasätter hur idén om en våldtäktskultur fungerar i ett fallet så går den refererande omedelbart på defensiven. Andra exempel droppas för att bevisa att det finns en våldtäktskultur, ofta där någon annan med djupare förståelse förklarar termen.
Effekt: I bästa fall accepteras att det finns en våldtäktskultur, men såklart kommer folk anse att de själva är bättre än så. "Jag är ju ingen våldtäktsman."

Interna termen händer när folk som faktiskt har förstått konceptet och analyserat massor av situationer diskuterar med en "normal" debattör (på Internet: Normal = icke-påläst och uttråkad). När Nisse Nilsson som har en tråkig eftermiddag reagerar emot "våldtäktskultur" (kom ihåg, "Jag är ingen våldtäktsman") så avfärdas han som opåläst. Och det är han ju, han debatterar ju på Internet så vi kan förutsätta det. Men om målet är att Nisse ska se att han är drabbad av våldtäktsmemerna och få en a-ha-upplevelse så behöver man komma förbi "Jag är ingen våldtäktsman" och skicka honom till en pedagogisk förklaring. Helst skriva en själv som tar in den diskuterade situationen (ofta en delad artikel). Förståeligt nog så tröttnar de som läser på massor på att förklara för än den ena än den andra och bara går vidare till något vettigare än att debattera på Internet.
Effekt: Ställningskrig, i värsta fall. Upplevelsen att "våldtäktskultur" är ett ord som används för att döda debatter. Vi-dom-upplevelse.

Så, snabbsammanfattning: Tänk på att "våldtäkt" är ett ord som slår upp sköldarna på många, även den mest douchiga bro uppfattar inte sig själv som våldtäktsman. Men det går att gå runt de sköldarna och visa att det finns. Tänk på att när en juste kille känner sig usel för att han vågade fråga om en dans men fick nej är det en del i samma kultur som när en douche vägrar ta samma nej. Vi är alla drabbade, så ställ diagnosen försiktigt.

Och... find a cure!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar