Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

torsdag 28 november 2013

Reflektioner om reflektioner om Riksmötet

Det har kommit en massa bra förslag och tankar såhär i kölvattnet på Riksmötet i Sverok. Som vanligt så är jag lite cynisk och väntar några veckor för 90% kommer ha gått vidare till andra tankar och idéer, eftersom deras intresse är väldigt temporärt och knutet till att Riksmötet faktiskt äger rum i tiden.

Men det har också kommit upp reflektioner som jag känner att jag vill väga in i, som baserar sig på hur Riksmötet ser ut och från det klagar på Sverok i grunden, samt lägger skulden på förbundet.

Mina tankar:

  1. Det går inte att utifrån Riksmötets demografi sluta sig till Sveroks demografi, eftersom det alltid finns en stor massa som är passiva medlemmar i förbundet och så få representerar på Riksmötet. Det kan ha hänt enorma förändringar i hur medlemsbasen ser ut, utan att det fått genomslag på mötet där de nyaste grenarna knappt deltar samtidigt som de utgör 70%+ av medlemmarna. Det är såklart ett särskilt problem, men ett annat problem.
  2. Utifrån Sveroks medlemsbas kan man inte sluta sig till hur spelhobbyns utövarbas ser ut. Vilka spelar spel och vilka spelar spel organiserat är två olika frågor. Att sprida organisering är Sveroks enskilda uppgift, men att sprida spelhobbyn måste alla ta ansvar för. Även de som står utanför Sverok av olika orsaker.
  3. Om man börjar prata om att sprida sig till andra klasser än medelklass måste man undvika att omedelbart falla i fällan att sätta sig över underklassen och endast titta nedåt med frälsarblick. Självklart måste man arbeta för att sprida organiserat spelande, folkrörelsen spel och Sverok till den nya underklassen (inte-ens-arbetarklass) men det är minst lika viktigt att blicka uppåt. Det finns fulkultur/finkultur-motsättningar och en ganska stark anti-aristokratisk tradition som både gör spelhobbyn som den ser ut idag ointressant och direkt fientlig för den som har överklassbakgrund. Vill man verkligen bredda åt alla håll, eller är det som menas egentligen att man ska frälsa förorten?
  4. Det är lätt att prata om problem, det är lätt att föreslå att någon borde göra något åt det. Men om syftet är att sprida spel och samma resurser (ideell tid och pengar) kan sprida till 10 personer på ett ställe eller 1 person på ett annat, så måste det prioriteras att sprida till 10 innan 1. Att grooma upp tokens skulle såklart lösa det statistiska problemet, men det ger inte större spridning i verkligheten. Att jobba på att blir accepterad massrörelse, istället för en subkulturell företeelse som lockar endast integrerad medelklass, gör mer för fler. Tyvärr så möter man ofta en "alla ska med (fast inte lika mycket)"-attityd, som folk ofta inte ens är medvetna om att de har. Men mer om det senare (och tidigare).

fredag 22 november 2013

Post-scarcity / foodies / lo-qual

Jag läste den här artikeln och funderade lite på hur det ser ut idag med produkter som är "dåliga" men inte äckliga utan bara minsta gemensamma nämnare. Det finns en motreaktion mot smaklöshet, men det är inte den perfekta balansen folk söker. Det är ju sådant som chilipeppar som är så stark att den bränner av dig fingertopparna, det är öl så humlebesk att man ryser när man dricker den, kaffe så bittert att man inte vet om det är koffeinet eller smaken som väcker kroppen...

Jag tror att om vi hade oändligt med energi och teknologin att omvandla energi till materia, så skulle det fortfarande produceras konsumtionsvaror som blir lyxartiklar eftersom de är handgjorda och därför imperfekta. När en replikator kan göra det perfekta vinet så blir det nästan perfekta en smakupplevelse. När mat är kalibrerad att vara perfekt näringsmässigt och passa dina smaklökar exakt så blir måltiden som någon annan designat en utmaning. Om man kan få en vas som är perfekt konstruerad till minsta molekyl blir en handblåst som lutar lite ett vackert avbrott.

My two cents.

onsdag 20 november 2013

Behöver vi ett nytt uttryck för "man" ?

Jag funderade lite, efter att ha reflekterat över ett skämt i Svensk Humors avsnitt om jämställdhet och senaste TvW, om det inte saknas ett ord i diskussionen om kön. Det jag tänker på är ett ord för en manlig person, som definierar sig själv som manlig, efter reflektion. Eller en person som andra uppfattar som manlig, efter reflektion.
En man-men-inte-default. För om vi har ett ord för defintivt man och ett ord för antaget manlig så kan vi se skillnaden mellan när någon är man och när någon är man-tills-motsatsen-bevisats. Då kan vi se skillnaden mellan han på forumet och han (tror jag iaf) på forumet. Den senare vet jag inte, men tänker på som en han eftersom vi tränas att defaulta till det.
Visst kan ett utbrett användande av "hen" leda till att "han" tappar betydelsen "antaget han" och därmed bara har kvar "bekräftat han", men den stora massan som behöver fler termer för att förstå att det finns ett kontinuum av kön och av klarhet kommer inte lägga sig till med termen de behöver för att förstå varför de ska lägga sig till med termen.
Om A talar om han och hon, där hon är kvinnor och han är allt annat, medan B talar om han och hen och hon, där de två ytterpunkterna är bekräftade och mitten är okänd, då kommer det för A låta som A och B talar om samma sak när de använder samma term, eftersom A vet att den B kallar han är en han. Vet betyder här dock "antar", vilket ofta är samma sak.

Kanske är det också en term som skulle ge de som faktiskt är cis-män och hetero, men som faktiskt reflekterat över att de är en grupp bland andra och inte har en gudagiven plats som Master Mold varfrån alla andra är repaints, ett ord.
Ett womyn för de män som inte tar saker för givet. Och som är trötta på att vara i samma grupp som fnöskehögarna på Internet.