Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

torsdag 2 januari 2014

Cherry

En liten sak jag hamnade på mest av misstag när jag tittade runt på Netflix.

Jag hade egentligen förväntat mig att få en tuttkomedi, något om en kille som börjar college och går från att vara en nördig oskuld till att vara en nördig icke-oskuld. Däremellan hinner han och hans sidekick göra lite knäppa planer för att få träffa brudar och titta på boobies. På slutet inser han att han är kär i tjejen han träffade på introduktionen.

Men tji fick jag. Visst finns det en hel del element av den filmen och skolprojektet som ska pysslas med verkar inskjutet med skohorn. Men i grund och botten är det en historia om generationer, centrerad runt en karaktär som precis går från ett livsstadie till ett annat. Det är också en berättelse om konflikten mellan tekniskt tänkande med objektiva mätvärden för hur lyckad man är och konstnärligt leverne där frågan är mer hur lycklig man är istället för hur lyckad.

Och det jag mest imponerades av är hur lite svar filmen ger. Om man inte är redo för en ganska spretig historia vars början och slut mest är baserat på huvudpersonens schema istället för en dramatisk struktur så kan den nog verka rätt kasst konstruerad. Men jag tycker det var en mysig liten film om att vara mellan olika livsfaser och omvärdera värdet på stabilitet gentemot äventyr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar