Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

tisdag 7 januari 2014

Lovelace

Först tyckte jag att det verkade som allt gick för fort. Hela berättelsen var liksom färdig efter halva filmens speltid skulle vara över och allt var väldigt tillrättalagt.

Sen insåg jag att det var på grund av en väldigt smart struktur, där först hela berättelsen berättas som det såg ut utifrån. Ett ungt lyckligt par får lite problem med pengar, men tack vare den begynnande seriösa pornografibranschen och hennes talang så hittar de istället framgång. Sedan berättas det hur det egentligen var. Samtalen hem till mamma, hoten, knarket, klantandet med pengar, egofixeringen.

Det är väl egentligen det enda som jag tycker är riktigt bra berättande i filmen, det tvådelade upplägget. Och inte ens det känns riktigt smart i en situation där alla vet facit i efterhand. Det är visuellt snyggt 70-tal, det är snygga scener som illustrerar den polerade ytan och den mörka sanningen. Men det är också väldigt ytligt hela vägen ingenom. Ingen verkar ha starkare motivation än "är ond" eller "ung och dum". Gangstrarna vill ha pengar, vilket gör att de skyddar "produkten" - men de framstår som hjältar eftersom ingen riktig kontrapunkt får visa deras verkliga motivation.

Att reducera berättelsen till "en skurk, en hjältinna, ett lyckligt slut" känns inte äkta. Och det här är en historia som behöver kännas mer äkta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar