Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

måndag 27 januari 2014

Pain and Gain

Jag borde älska en historia om komiskt misslyckade kriminella kroppsbyggare spelade av Marky Mark och The Rock. Men jag älskar den inte. Jag gillar den knappt. Det saknas något i blandningen.

Oftast när man säger att det märks att skådespelare hade roligt när de gjorde en film så betyder det att något kommer genom duken och greppar in tittaren i en vansinneshistoria och sliter en runt på berg-och-dalbanefärd. Men här verkar det mer som alla skämten är interna. Det envisa "sann historia" som ska vara någon slags ironi eftersom allt blir ständigt mer orealistiskt känns otydligt, såhär i en tid då sanningsvärdet på fiktion debatteras vilt. Steroidandet och det ständiga viktlyftandet är bara konstigt, inte en rolig quirk utan bara ett knäppt beteende. De ogenomtänkta planerna och idiotiska beteendet är på Jönssonliganivå medan estetiken är betydligt seriösare actionfilm, så avsaknaden av konsekvenser där det vore motiverat känns som ett brott mot en intern logik som aldrig definierats.

Kanske är jag bara besviken för att jag trodde så mycket mer om konceptet, men jag kände verkligen att det var saker på skärmen hela tiden, men aldrig att de kändes relevanta. Förutom när Rock grillar händer på uppfarten. Den bilden var snuskigt rolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar