Sidor

It is the duty of every generation to destroy our fathers. What scraps we keep for sentimental reasons will be their legacy.

torsdag 13 februari 2014

Senaste kapitlet i King-sagan...

Jag läste den här sidan, och kände "det här är vidrigt".

Men inte av samma orsak som de flesta andra. Jag tittade runt lite och läste vad som stod där en gång till, för något gnagde. Då gick det upp för mig, det som står där:
"Jag stal den här idén före King, för min mor tyckte om sådana här spel. Nu har de köpt en av de jag stal den ifrån eftersom jag tyckte de skulle betala mig för jag var före."
Jag känner verkligen avsmak för hur någon använder sin döda mor för att försöka skaka fram sympati och få med sig folkopinionen, när försöket att utnyttja trademarksystemet för att sno åt sig Candy-märket eller King-pengar misslyckades. Candyswipe var inte först, så mycket står i texten. Det var inte King som gick till Runsome, det var Runsome som sa de var före King. Och då sa King: Okej. Vi  var inte först. Här har vi någon som var före dig, som vi hellre ger pengar till än dig. Hej då.
Ta smällen, rulla med den, koda ett nytt spel om du har några originella idéer. Gråt inte ut på internet för att du misslyckades med att patenttrolla.

Jag köper att systemet är helt ankeborgtrasigt. Jag köper att den som har mest pengar kommer köpa loss märken och ingen kommer kunna iterera på deras produkter trots att deras produkt är en iteration på det som kommit tidigare. Jag vill ha en reform och en massa förändring.

Men jag lärde mig redan på lågstadiet en sak: Den som sig i leken ger, får leken tåla.

Den som anklagar någon annan för att ha stulit en idé, ska ha kommit på den själv - inte stulit den först.



Och, för att King ska sägas ta mat ut någon barns mun... Då måste det vara så att utan Candy Crush skulle Candyswipe ha blivit succé. Men om det nu är glada färger och ordet "Sweet!" som gör att folk spelar så borde de ju spelat Candyswipe. Varför inte bara nöja sig med att ha ett ganska säkert spel, som en liten skara kommer ladda ner när de ser reklamen för Crush Saga på TV?

Jag är helt övertygad om att antalet nedladdningar av Candyswiper inte har lidit skada av existensen av Candy Crush Saga, det enda som händer är att Swiper får en massa gratisreklam och goodwill, så folk kommer punga upp sina $2.99 i support. Och vips så kom det nya försäljningar som inte hade kommit annars.

För mig krävs det mer bevis innan jag tror att Runsome Inc. lidit skada på att King kopierat samma idé som dem och lagt sin marknadsföringsbudget bakom Crush Saga.
För inget av de här företagen sysslar med att göra bra spel, de sysslar med att göra okej spel och sen marknadsföra helvetet ur dem. Till exempel genom att göra sig till David mot Kings Goliat och gråta ut offentligt.

tisdag 11 februari 2014

Tankar om målgruppsbilden i spelindustrin (med bild, video och hemläxa)

Det finns en scen i A Beautiful Mind där Nash upptäcker de spelteoretiska (ekonomi) situationer som är döpta efter honom. Att om alla satsar på blondinen kommer ingen få nått alls:


Spelindustrin, både digitalt och analogt, lider ganska mycket av en liknande åkomma. De ser inte att rummet är fullt med folk.

Målgruppsbilden är att de som köper spel är på ett visst sätt, killar i åldern 15-35 med intresse för sport och/eller seriefigurer som vill åsamka skador på andra och omgivningen sett genom första persons ögon eller möjligen tredje person nära. 

Vi kan säga att spelbranschen tittar på en grupp människor och ser en(1) spelare:
Och detta reflekteras i allt, från design och marknadsföring till diskussioner om spel, även vilka målgrupper som finns för publikationer om spel och omvärldens bild av vilka som spelar spel.

Som jag diskuterat tidigare och nämner hela tiden (till exempel så fort Games Workshop kommer på tal) så leder detta till en spriral, spelföretagen gör spel för unga killar, unga killar är de enda som köper spel, spelföretagen gör en marknadsundersökning och kommer fram till att man ska satsa på unga killar, spelföretagen gör spel för unga killar... ad nauseam.

Men om man istället för att förutsätta att bara killar spelar spel och bara killar kommer någonsin spela spel så kan branschen förändra sin egen bild av vilka de potentiella konsumenterna är:

Den viktiga skillnaden här? Kundbasen har ökat 1000%. Tiofaldigats.

Jag vet inte hur många gånger jag upprepar samma sak, men det behöver nog hamras in (och den här gången har jag bilder och videoinnehåll!) att även om man inte har ideologiska skäl att vilja bredda bilden av vem som är en "riktig gamer", så finns det ekonomiska skäl.

Och när både flummare och $$$-folk kan enas, är det inte onekligen En Bra Sak™?
Dagens hemläxa blir alltså: Prata om spelare i så svepande termer som möjligt, utan att förutsätta kön, ålder, socioekonomisk siutation et cetera.